# ID: svediakorp-gov425142
# author: Fiori (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 500
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag måste få gratulera föredraganden Caudron och säga hur mycket det skulle smärta mig om detta vore det sista stora betänkande han lägger fram i Europaparlamentet.
Han har lagt ner mycket arbete på sitt betänkande och resultatet lovar gott för många områden inom forskningen.
Jag vidhåller mina åsikter om biotekniken och jag måste säga - till er, herr kommissionär och till mina kolleger - att jag är mycket tveksam.
Under två år har jag arbetat med dessa frågor och jag känner enbart osäkerhet.
Jag har en enda övertygelse, nämligen att den mänskliga värdigheten är en okränkbar tillgång.
Jag tror på de institutioner som skall lägga ut kursen för framtiden, och Europaparlamentet är viktigt i det sammanhanget, inte bara för Europa.
Vi måste vara medvetna om att något otänkbart är på väg att ske, något som radikalt ändrar spelreglerna.
Vi måste alltså kritiskt granska vad denna förnyelse som fortgår i allt högre takt för med sig, vi måste reflektera över hur biotekniken utvecklas och hur den skulle kunna påverka själva grundvalen för vår arts existens.
Biokemin befinner sig bara i början av sin utveckling; i en framtid som rycker allt närmare måste vi bestämma hur vi skall ställa oss till möjligheten att en förälder kan ändra DNA i sina egna embryon, och ge sin avkomma bättre gener.
Vi kommer att ställas inför möjligheten att välja mellan tiotals olika embryon som framställts just i syfte att förbättra arvsmassan.
Klontekniken kommer snart att göra det möjligt för individen att kopiera sig själv och skapa genetiskt identiska tvillingar med förmågan att föröka sig själva, vilket leder till ett slags genetisk odödlighet.
Viljan att kämpa mot döden, smärtan och lidandet sitter djupt rotad i oss alla, och vetenskapen tolkar denna instinkt perfekt.
Framtidsutsikterna verkar vid ett hastigt påseende attraktiva, men har vi verkligen insett hur radikalt vi måste förändra vårt sätt att leva?
Och i ett längre perspektiv måste vi tänka oss ett scenario där tekniken för genetiska förbättringar kan användas av vissa härskande grupper för att permanenta den egna genetiska överlägsenheten gentemot de klasser som är socialt svagare.
Jag har uppmärksamt följt den långa och plågsamma beslutsprocess som detta ramprogram har genomgått.
Jag har bevittnat ett slags resignation från medlemsstaternas sida eftersom de inte kunnat enas när det gäller etiken.
Jag har låtit mitt ändringsförslag stå kvar, väl medveten om de hinder och svårigheter som mina kolleger har stött på, för att kunna skicka en klar och entydig signal.
När jag ser hur det växer fram företag på Internet som är beredda att till ett högt pris sälja en klonad version av oss själva, så inser jag att det bara kan bli värre, men jag sporras också att fortsätta kampen, den kamp som många, förståeligt nog, gett upp efter att ha förlorat allt hopp.
