# ID: svediakorp-gov425088
# author: Ojeda Sanz (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 840
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman, fru kommissionär!
Först och främst vill jag tacka för det utmärkta arbete och all den hjälp som tjänstemännen bidragit med vid utarbetandet av den här förordningen, för den goda vilja som kommissionens ansvariga visat i frågan och framför allt, för den starka vilja till dialog som kollegerna i utskottet visat och som gjort det möjligt för oss att slutföra förordningen med flera viktiga samförståndsförslag.
Tempus-programmet, och i det här fallet den utvidgning av Tempus-programmet som rådet föreslår, utgör en del av en strategi som framför allt avser att öka kunskaperna och stärka dialogen mellan folk och kulturer inom Europeiska unionen och vid Medelhavet.
En del människor undrar varför vi utvidgar ett redan befintligt program i stället för att skapa ett nytt.
Även om frågan är motiverad är svaret enkelt.
Om vi genom att vidareutveckla ett redan beprövat program slipper den vanliga igångsättningsproblematiken, kan vi utnyttja erfarenheterna och kunskaperna från utvecklingen av Tempus-programmet och sedan lägga till de förbättringar som gjorts efter hand och som säkerligen kommer att främja en snabb diversifiering av universitetens utbildningsutbud och samarbetet mellan partnerskapsländerna i Europa och Medelhavsregionen.
Som ni vet är Tempus-programmet inspirerat av händelserna som följde på Berlinmurens fall 1989.
Programmet inrättades 1990 för att fylla det reformbehov som fanns inom den högre utbildningen i länderna i Central- och Östeuropa och för att främja rörligheten mellan universiteten i de europeiska länderna.
Programmets finansiering inrymdes inom PHARE: s budgetramar, och 1993 utvidgades programmet för att även inkludera alla nya oberoende stater som Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Georgien, Kazakstan, Kirgizistan, Republiken Moldova och Ryska federationen.
Den andra fasen av det här utbildningssamarbetet omfattade totalt tretton associerade länder och gällde för en period av fyra år.
Med början 1997 lämnade de tio länder i Central- och Östeuropa som befinner sig i fasen inför anslutningen till Europeiska unionen successivt Tempus-programmet, för att i stället gå med i Sokrates (ett generellt gemenskapsprogram inom utbildningsområdet).
Rådets beslut ändrades dock senare och Tempus II förlängdes med ytterligare två år.
I beslutet stadgades att kommissionen skulle göra en utvärdering för att se över Tempus-programmets framtid.
Avsikten med Tempus III är att vidga samarbetet till partnerskapsländerna i Medelhavsregionen och på så sätt tillgodose regionens behov av samarbete inom den högre utbildningen.
Det föreslås att Tempus-programmet utvidgas till att även omfatta Marocko, Algeriet, Tunisien, Egypten, Israel, Jordanien, Palestina, Syrien och Libanon.
Samarbetet syftar till att stärka de strukturella mekanismer som gör det möjligt för universiteten att utveckla ett hållbart samarbete, utöver det stöd som ges genom andra program för samverkan, och att förbereda institutionerna i Europeiska gemenskapen och i de associerade länderna och områdena så att de bättre kan utveckla och befästa sina förbindelser.
Samarbetet kommer även att påverka organ utanför de deltagande institutionerna och varaktigt påverka utbildningssystemen, och detta är det egentliga syftet med verksamheten.
En annan viktig effekt är att kretsen av deltagare vidgas och sprider sig utanför den traditionella akademiska världen till ansvariga för offentlig administration och till det civila samhället i övrigt, och att samarbetet inom sektorn för högre utbildning främjas, vilket kan få avgörande betydelse för en attitydförändring genom att de yngre generationerna på så sätt får möjlighet att jämföra sina respektive värderingar och nationella kulturer.
Avsikten är att de strikt akademiska frågorna skall få mindre betydelse och att frågor som kan stärka de civila samhällsfunktionerna hos de associerade länderna i Medelhavsregionen i stället skall komma i förgrunden och bidra till en bättre förståelse av olika kulturer och en ökad respekt för mänskliga rättigheter och minoriteter i dessa länder.
De olika utvärderingar som gjorts av Tempus-programmet har visat att det ses som ett värdefullt instrument för att främja ömsesidig förståelse, och det är dessa värderingar som deltagarna bör utgå från vid planeringen av sina verksamheter.
Detta är de viktigaste förändringarna i Tempus-programmet för partnerskapsländerna i Medelhavsregionen, och det är ändringar som vi till fullo delar i betänkandet.
För övrigt har det inte gjorts några större förändringar i programmet.
Jag vidhåller därför att Tempus-programmets huvudsyften är följande: att främja utvecklingen av högre utbildning, att bättre tillgodose de stödberättigade ländernas sociala, ekonomiska och kulturella behov, att främja förståelsen och närmandet mellan kulturer och att utveckla fria och blomstrande samhällen.
Dessa målsättningar bör uppnås via de gemensamma europeiska projekt som är Tempus-programmets viktigaste instrument för samarbete mellan universiteten.
Förutom de gemensamma europeiska projekten erbjuder Tempus-programmet även individuella stipendier till lärare, forskare och andra för kompletterande verksamheter som stödjer programmets allmänna målsättning.
Med detta betänkande har vi velat understryka behovet av att Tempus-programmet utvidgas till att omfatta en betydligt större krets än universiteten, för att dessa, som fortfarande kommer att utgöra kärnan i verksamheten, kan bidra till en förändring av det civila samhället.
