# ID: svediakorp-gov425081
# author: Berthu (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 458
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kommissionens meddelande och Europaparlamentets betänkande om turismen visar hur de europeiska befogenheterna kan breda ut sig utan hänsyn till subsidiariteten.
Utgångspunken är: fördraget innehåller inga gemenskapsbefogenheter inom turismens område eftersom det bara finns en punkthänvisning i artikel 2, som inte kan tjäna som juridisk grund.
Denna inställning är förenlig med sunt förnuft: turisten som kommer för att besöka en trakt lockas av regionens specifika karaktär och i medlemsländerna är därför denna befogenhet knuten till platsen eller regionen, i vissa fall till nationen.
Om former av internationellt samarbete ibland visar sig vara önskvärda bör de fortfarande på ett smidigt sätt finnas kvar mellan offentliga och privata parter, utan att nödvändigtvis infogas i gemenskapssystemets stela administration.
Naturligtvis ser inte Europaparlamentet och kommissionen saken på detta sätt.
De vill integrera turismen med gemenskapspolitiken och skapa en programram med en avpassad budgettilldelning (se punkt 12 i resolutionsförslaget) med administrativa medel från gemenskapen (se punkt 44) och till och med, som det ibland verkar, en sorts planering.
Av vilken anledning?
Turismen är viktig för tillväxten.
Den kan vara ett verktyg för utvecklingen eller skapa sysselsättning: den är redan indirekt berörd, på ett eller annat sätt, av flera politiska gemenskapsåtgärder.
Det betänkande som lagts fram tillfogar till och med att eftersom attentaten den 11 september resulterat i att turismen drabbats skulle en turistpolitik vara nödvändig för att bemöta chocken.
Dessa argument är intressanta, men inget av dem är avgörande för att besluta att en sådan politik bör föras på gemenskapsnivå.
I själva verket innehåller artikel 5 i EU-fördraget bara ett kriterium.
Kommer den planerade aktionen att föras på ett mer effektivt sätt om den behandlas i Bryssel?
På denna punkt verkar den argumentation som förs i betänkandet mycket svag, rent av obefintlig.
Vårt utskott för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi har i sitt yttrande hittat en avslöjande mening.
Efter att på goda grunder ha anmärkt att det är svårt att se fördelarna med en gemenskapspolitik för turismen tillägger man, citat:? Icke desto mindre förligger det gemensamma behov som det gäller att fastställa.?
Med andra ord, man vet inte vad man har behov av, men man behöver det.
Slutligen framgår det av detta betänkande att kommissionen och Europaparlamentet är i stånd att bevisa att allt och vad som helst ingår i deras befogenheter.
Om man gav dem fria tyglar skulle omfattningen bli oändlig.
Därför är det ytterst viktigt att man vid nästa regeringskonferens genomför en verklig kontroll över subsidiariteten, det vill säga en yttre kontroll över gemenskapsinstitutionerna.
