# ID: svediakorp-gov425064
# author: Bouwman (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 822
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Det som skall behandlas nu är ett direktiv som är känt under namnet insolvensdirektivet men det gäller självklart ett direktiv om skydd av arbetstagare, socialt skydd av arbetstagare i det här fallet, vid arbetsgivarens insolvens och när det inte finns tillräckliga medel eller inga medel alls att betala ut obetalda löner.
Insolvensdirektivet ger arbetstagare ett viktigt skydd om deras arbetsgivare befinner sig i ett finansiellt nödläge.
Det befintliga direktivet är direktiv nummer 987 från 1980.
Det är tydligt att insolvensdirektivet förhindrar att arbetstagare måste kämpa mot fordringsägare om utestående betalningar.
I stället kan de använda sig av de möjligheter som det här direktivet ger.
Det är en revidering av ett direktiv, vilket i det här fallet innebär att två mycket viktiga förbättringar gjorts och innehållet i dessa är vi hur som helst nöjda med.
Ändringarna innebär att deltidsarbetande, arbetstagare med visstidskontrakt och arbetstagare med tillfälliga arbeten kommer att omfattas av det här nya direktivet.
En del grundas på direktiv som redan finns för dessa arbetstagare och som tillkommit i en social dialog.
Det rör sig om en ny kategori arbetstagare som det är viktigt att vi uppmärksammar, särskilt mot bakgrund av utvecklingen inom området för en mer flexibel arbetsmarknad och det nödvändiga i detta med beaktande av processer såsom de inom ramen för Lissabon, osv.
För det andra klargörs det var och hur man använder direktivet och i vilket skick med avseende på situationer där företag är verksamma i flera länder.
Det är verkligen av stor betydelse eftersom vi inte bara i Spanien, som vid företaget Telefonica förra året, utan även vid tyska företag som Holzman och Kirch sakta men säkert tydligt ser vad det innebär för arbetstagare.
År 2001 skedde en kraftig ökning av antalet arbetslösa på grund av insolvenssituationer bara i Europa.
Sammanlagt hamnade 1,4 miljoner personer i sådana problematiska situationer på grund av sina arbetsgivares konkurser.
Det står naturligtvis klart att det här hänger samman med många andra saker.
I första behandlingen, det här gäller nämligen en andra behandling, antogs redan ett antal ändringsförslag från Europaparlamentet.
Särskilt med avseende på en begränsning av möjligheten att utesluta kategorier av arbetstagare och inte längre tillämpa trösklar i form av en minsta varaktighet för arbetskontrakten som måste uppfyllas för att ersättning skall betalas ut i enlighet med direktivet.
Då antogs också att kapitlet om organisation och finansiering, artikel 5 i det gamla direktivet, skulle accepteras.
Senare har rådet, i samråd, tillagt att den faktiska insolvenssituationen också förklaras överensstämma och vidare avtalades att en arbetstagare kan begära ersättning från fonden för obetalda löner i den mån det reglerats i den nationella lagstiftningen.
Slutligen har det, med anledning av rådets andra behandling och särskilt dess gemensamma ståndpunkt, även träffats avtal angående huruvida tak skall tillämpas eller inte.
I det här samanhanget är det viktigt att vi, eftersom utvecklingen på arbetsmarknaden inte står still, har ställt frågor angående diverse nya kategorier av arbetstagare som det talats om under en längre tid och för vilka vi egentligen skulle vilja ha en definition av begreppen arbetsgivare, arbetstagare, egenföretagare, ensamföretagare, osv.
Vi hade för det ändamålet begärt att direktivet skulle tillämpas för ett antal egenföretagare som tidigare inte nämnts, såsom ensamföretagare, arbetstagare med utbildningskontrakt, hemarbetare, osv.
Vi ville undvika förlikning om vi på den punkten kunde få ett löfte från både kommissionen och rådet att hela den här processen, som gäller legalisering av den här situationen, skulle påskyndas.
Slutligen avtalades att kommissionen skall göra en undersökning om vad man kallar? nya arbetsformer och arbetsförbindelser? både i medlemsstaterna och i kandidatländerna.
Jag tror att det är ett viktigt framsteg.
Vidare har vi kommit överens om att när den undersökningen offentliggörs, och det kommer att ske inom ett halvår, så skall utskottet för sysselsättning och socialfrågor tillsammans med Europeiska kommissionen anordna en frågestund för att diskutera undersökningen och sedan reda ut om och i vilken utsträckning det måste till ett direktiv, ramdirektiv eller liknande för att lösa hela den här problematiken.
Jag har alltså med eftertryck sagt att vi talar om nödvändigheten av en ny och utvidgad europeisk arbetslagstiftning, särskilt mot bakgrund av den allt flexiblare arbetsmarknaden.
Ännu en kort kommentar, herr talman, om ändringsförslag 6 som vi tagit tillbaka av det enkla skälet att det inte behövs med tanke på rådets gemensamma ståndpunkt.
Jag vill ännu en gång tacka rådet, kommissionen och mina kolleger för det samarbete som gjort att vi undvikit den situation som vi skulle ha hamnat i enligt det vidare förfarandet - förlikning - och ändå kunnat träffa bra avtal.
Jag hoppas på uttalanden av kommissionären.
