# ID: svediakorp-gov425059
# author: Lechner (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 366
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar, ärade kolleger!
Låt mig inledningsvis tacka kollegan Berger för det omfångsrika och förtjänstfulla arbetet och kollegerna för alla bidrag.
Det är många bra synpunkter som har framförts, och för att undvika upprepningar skall jag hålla mig till en enda aspekt av direktivet.
Det görs försök att förverkliga konsumentskyddet framför allt genom två instrument, för det första genom rätten att återkalla ett avtal och för det andra genom en omfattande informationsplikt, upplysningar och vägledning.
Det är givetvis uppenbart att sådana rättigheter skyddar konsumenten.
Å andra sidan - och så är det väl för det mesta - finns det svaga punkter i detta.
Läser konsumenten informationen?
Tar han del av den?
Förstår han den?
Återkallar han verkligen ett avtal, eller kan det också vara så att detta bara förleder honom att handskas lättsinnigt med sin underskrift och att han sedan i alla fall inte utnyttjar sin rätt att lösa avtalet?
Å andra sidan har den ekonomiska världen och rättsgemenskapen intresse av att avtal verkligen förblir giltiga och - vilket Karas just exemplifierade - det kan även ligga i konsumentens eget intresse att ett avtal börjar gälla direkt.
Detta säger jag därför att den attest som konsumenten ger genom sina förklaringar ur denna aspekt är det bästa konsumentskyddet.
Dels omfattar det en varning redan i och med själva förfarandet att ge konsumenten betänketid.
Dels omfattar det rådgivning av tredje part, av en utomstående person som förbundit sig att vara opartisk, och för det tredje beskriver det ansvaret om denna rådgivning inte fungerar korrekt - vilket givetvis också kan förekomma.
Samtidigt kombineras dessa punkter med fördelen av varaktigheten hos en urkund, varaktigheten av avtal och med rättssäkerhetsgarantin.
Därmed är detta ur min synvinkel det bästa konsumentskyddet på det område som avses.
Detta är givetvis inte möjligt i alla enskilda fall, framför allt inte i det dagliga livets allhandel.
Därför menar jag att vi bör agera efter övertygelsen att den nationella lagstiftning som handlar om registrering av konsumenten är tillräckligt, eftersom detta är det bästa konsumentskyddet.
