# ID: svediakorp-gov425049
# author: De Palacio (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,102
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman, mina damer och herrar!
Först och främst vill jag tacka Foster för hennes utomordentliga arbete och den professionalitet hon visat prov på under dessa månader.
Som ni alla vet föreslog kommissionen redan en knapp månad efter de tragiska händelserna den 11 september att genom det här initiativet samordna en skärpning av säkerhetskraven för civil luftfart, och när förslaget överlämnades till parlamentet och rådet ansågs det viktigt att snarast möjligt nå en överenskommelse i frågan.
Parlamentet höll med om att ärendet var brådskande, och arbetet inriktades därför enbart på den dispositiva delen av förordningen, medan den tekniska bilagan, baserad på ett arbete av specialorganet ECAC (Europeiska civila luftfartskonferensen) och framför allt på ECAC: s dokument nr 30 om luftfartssäkerhet, lades åt sidan.
Nu när texten har granskats mera ingående förstår kommissionen att utskottet för regionalpolitik, transport och turism föreslår 33 ändringar till den gemensamma ståndpunkten.
I förra veckan försökte parlamentet, rådet och kommissionen att nå en kompromiss i frågan men, som Jarzembowski och Foster tidigare påpekat, tyvärr lyckades de inte med detta.
Kommissionen framhärdar i att detta dokument är brådskande.
Om det uppstår en tvist mellan institutionerna i den här frågan är jag rädd att vi hamnar i en återvändsgränd.
Jag vill därför än en gång uppmana och be både rådet och parlamentet att visa kompromissvilja, för att vi skall kunna nå en slutgiltig lösning av den här frågan före sommaren.
Jag vill understryka vad jag har sagt i andra sammanhang om att vi från kommissionens sida kommer att agera som vi brukar, och som medlare söka nå en överenskommelse.
Beträffande ändringsförslagen, vill jag dela in dem i fyra grupper.
Den första gruppen, med förslag avsedda att skärpa reglerna för luftfartssäkerhet, är den som innehåller flest ändringsförslag och som nästan kan antas i sin helhet.
Dessutom kan ändringsförslag 8, som kräver oanmälda flygplatsinspektioner, i princip godtas.
Enligt förslaget skall flygplatserna inte informeras om inspektionerna i förväg, men kommissionen skulle vilja att inspektionerna utfördes med de behöriga nationella myndigheternas kännedom och samverkan, i likhet med vad som sker vid inspektioner i samband med konkurrensövervakning eller inom jordbruket.
Det innebär alltså att de nationella myndigheterna skulle vara informerade, men inte de aktuella flygplatserna.
Vi anser att detta skulle vara en lämplig balans.
Ändringsförslag 16, som har kommissionens stöd, förtjänar ett särskilt omnämnande.
Förslaget innehåller krav på att all personal skall kontrolleras när de går in i behörighetsområden.
Kommissionen instämmer i uppfattningen att kontrollnivån för flygpersonal bör vara lika hög som för passagerare och inte lägre.
Tänk på att många terrordåd har inträffat på grund av bristande säkerhet i flygplatsanläggningar.
Föredragandens avsikt med ändringsförslag 20 är att öka säkerheten.
I det här fallet anser dock kommissionen att förslaget avsevärt skulle komplicera saker och ting utan att åstadkomma konkreta resultat, och vi avvisar därför förslaget.
Kommissionen avvisar generellt ändringsförslagen i den andra gruppen, vilka syftar till att sänka säkerhetskraven.
Det gäller ändringsförslagen 6, 13, 17, 27, 30 och 31 och i synnerhet förslag 6 och 13.
Ändringsförslag 6 avser att öka antalet flygplatser som undantas från enhetliga regler på gemenskapsnivå genom att tröskelvärdet för luftfarkosternas storlek höjs.
Eftersom kommissionen inte har fått någon uppgift på hur många ytterligare flygplatser som skulle undantas från förordningen om ändringsförslaget antas, avvisar vi förslaget för att inte hamna i en juridiskt okänd situation.
Vi avvisar också ändringsförslag 13 som syftar till att vissa delar av förordningen skjuts upp ett år, eftersom alla förordningens säkerhetsregler baseras på regler som godkänts av ECAC, som alla unionens medlemsländer tillhör.
Vi anser, liksom Jarzembowski tidigare, att tillämpningen av denna förordning inte bör uppskjutas ytterligare utan att den bör träda i kraft snarast möjligt.
Ändringsförslagen i den tredje gruppen har som målsättning att utvidga förordningens tillämpningsområde, och anger uttryckligen att medlemsländerna är skyldiga att bekosta och ansvara för de extra säkerhetsåtgärderna.
Jag vill göra helt klart att kommissionen har full förståelse för dessa argument, i synnerhet för ändringsförslag 7 om en rimlig fördelning av dessa extrakostnader.
Dessa ändringsförslag hör dock inte hemma i den här förordningen och ligger helt utanför artikel 80 i EG-fördraget, som utgör den juridiska grunden till fördraget.
Även om det skulle varit möjligt att i förordningen ta med regler om tilläggsfinansiering skulle dessa inte ha upphävt de högre regler på gemenskapsnivå om statligt stöd, som fortfarande gäller.
Kommissionen avvisar därför formellt ändringsförslag 1, 2, 3, 4, 5, 7, 9, 10, 11 och 12, även om vi är beredda att undersöka de frågor som tas upp i ett vidare perspektiv, vilket innefattar behovet av en tydligare organisation när det gäller finansieringen av investeringar avsedda att öka luftfartssäkerheten.
Om det efter en noggrann studie skulle visa sig nödvändigt, är vi beredda att lägga fram ett lagförslag, men det skulle i så fall ske separat och inte i anslutning till förordningen.
Kommissionen anser slutligen att alla de ändringsförslag som syftar till att förbättra språket i förordningen utan att ändra innehållet är helt acceptabla.
Ändringsförslag 16, 19, 21-26, 28, 29, 32, 33 och 34 kan antas som de är, och förslag 14, 15 och 18 kan antas efter vissa smärre redaktionella förändringar.
Generellt sett har kommissionen och Europaparlamentet en mycket likartad inställning i de här frågorna.
Båda institutionerna anser att det är nödvändigt med bra och enhetliga grundregler för säkerheten inom civil luftfart och att den här förordningen bör betonas särskilt.
När förslaget väl har godkänts kommer det att utgöra ett viktigt steg på vägen mot en garanterat hög säkerhetsnivå för luftfarten inom hela Europeiska unionen.
Parlamentet, och i synnerhet Foster, har med sitt utmärkta arbete genom hela betänkandet väsentligen bidragit till att nå detta resultat.
Nu behövs det samarbetsvilja från rådets sida för att vi slutligen tillsammans skall kunna nå en kompromiss som innebär att vi kan gå vidare och undviker blockering i en fråga som kräver en lösning snarast.
Herr talman, mina damer och herrar!
Det är viktigt att vi snarast möjligt tillämpar enhetliga regler som kan garantera en större säkerhet på alla flygplatser och inom hela den civila luftfarten i Europa.
