# ID: svediakorp-gov425012
# author: Meijer (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 217
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Tredje världen har till största delen, som ett arv från kolonialtiden, blivit beroende av försäljning av billiga råvaror till rika länder.
Jordbruk, boskapsuppfödning och gruvdrift ger de medel som måste användas för att köpa dyra industriprodukter från EU, USA och Japan.
Bytet är till nackdel för de fattiga länderna och ger dem inte mycket chans att hämta in försprånget.
Därför löser inte frihandel och export deras problem så länge det motsvaras av dyr import.
Dessutom är vinstflödet från de fattiga länderna till de rika länderna av tradition större än utvecklingsbiståndet från de rika till de fattiga länderna.
Under påtryckning från Världsbanken och Internationella valutafonden har många länder blivit tvungna att kraftigt begränsa sina utgifter för skola och hälsovård och att sänka sin beskattning av utländska företag.
Mycket av det de tjänar ges inte ut på vidareutveckling utan på avbetalning av gamla skulder.
Föredraganden och utskottet för utvecklingssamarbete konstaterar helt riktigt att fattiga länders förmåga att upprätthålla de mest nödvändiga inrättningarna minskat mycket kraftigt och att det blivit ännu värre sedan den 11 september.
Därför är det nödvändigt att lösa de fattiga ländernas skulder och öka det belopp som rika länder ger till fattiga länder till åtminstone normvärdet på 0,7 procent.
