# ID: svediakorp-gov424971
# author: Rod (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 308
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag skall gå rakt på sak.
Vi måste helt enkelt skriva av de kraftigt skuldtyngda fattiga ländernas skulder och inrätta ett skiljedomsförfarande för länder på mellannivå som befinner sig i kris, som Argentina.
De flesta av dessa skulder är illegitima, eftersom de har ingåtts av korrumperade och till och med diktatoriska regeringar, och har egentligen aldrig kommit befolkningarna till del.
Räknar vi räntorna har tredje världens totala skuld betalats tillbaka sex gånger om.
Vilken paradox!
De summor som länderna i syd i dag betalar tillbaka på sina skulder överstiger biståndet från nord.
Efter att ha plundrat syd på råvaror genom att betala dem till lägsta pris är det i dag nord som vinner på detta finansiella flöde, och nord behåller i själva verket sin dominerande ställning.
Vad detta innebär för utbredningen av fattigdomen känner vi väl till.
Därför måste denna skuld skrivas av.
Men de pengar som sparas på detta sätt måste återinvesteras, inte i vapen och annat, utan i sociala budgetar för en förstärkning av i första hand offentliga tjänster, vård och utbildning.
Tyvärr gick man inte djupare in på den frågan vid konferensen i Monterrey, inte heller på frågan om en skatt på finansiella transaktioner.
Målet på 0,39 procent i utvecklingsstöd är ingen seger.
Vi är långt ifrån 0,7 procent.
Kommer vi om tio år att glädjas åt de 0,22 procent som vi då högtidligen kommer att åta oss att uppnå?
Nej, i dag måste vi reagera, vi måste skriva av skulden och ge långt mer än 0,39 procent i bistånd.
Personligen anser jag att konferensen i Monterrey är ett misslyckande.
Den är ett misslyckande för Europeiska unionen, men framför allt för länderna i syd.
