# ID: svediakorp-gov424967
# author: Miranda (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 388
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Som andra kolleger anser även jag att det inte finns några skäl till någon överdriven eufori när det gäller Monterreykonferensens resultat.
Det är ett faktum att några små steg togs under konferensen, särskilt om vi betraktar den befintliga finansieringssituationen för utvecklingen och om vi tar hänsyn till de mycket återhållsamma perspektiv som skissades upp redan innan konferensen.
I dessa steg räknar jag naturligtvis med dels Europeiska unionens erbjudanden om att fram till 2006 öka respektive statligt stöd med 20 miljarder dollar, dels med de 5 miljarder som USA har föresatt sig att öka med årligen.
Och jag räknar också med det faktum att Europeiska unionen för första gången, och med bindande karaktär för medlemsstaterna, har slagit fast det nödvändiga målet om att uppnå 0,39 procent av bruttonationalinkomsten för 2006 som genomsnitt i gemenskapen och som en halva väg till målet på 0,7 procent.
Men vi måste erkänna att det är alldeles för små steg, som inte når fram till de aktuella behoven och de möjligheter vi har.
En annan slutsats vi måste dra utifrån de ständiga minskningar som vi har sett det senaste decenniet i fråga om statligt utvecklingsstöd, är att bara ett begränsat antal medlemsstater i Europeiska unionen utgör ett undantag och de blir undantaget som bekräftar regeln.
En sådan slutsats är också otvetydig om vi tar hänsyn till de beslut och rekommendationer som ständigt upprepas av FN, framför allt millenniets utvecklingsmål för att minska den extrema fattigdomen till 2015.
Också med tanke på förhoppningarna som skapades när rådet i Göteborg åtog sig att verka för att nå målet om 0,7 procent så snart som möjligt.
Vi måste dock även säga att ingen åtgärd har vidtagits för att lösa problemet med utlandsskulden, trots att denna fortfarande är en av de grundläggande parametrarna i den ekonomiska utvecklingen i de fattigaste länderna, som vår kollega Mantovani hävdar i motiveringen i sitt betänkande, vilket jag anser är ett bra betänkande.
Och inom denna ram, med tanke på finansieringens betydelse, tror jag att de önskvärda resultaten från världstoppmötet om hållbar utveckling i september i viss mån kommer att bli begränsade.
Vi hoppas ändå att man kommer att lyckas ta några lovande steg framåt i Johannesburg.
