# ID: svediakorp-gov424961
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 762
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, mina ärade damer och herrar!
De slutgiltiga resultaten av Monterreykonferensen är uppmuntrande och ger anledning till ny optimism inför världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg i september.
Det som lade grunden till framgången i Monterrey var bland annat konferensens innovativa form som möjliggjorde att Bretton Woods-institutionerna och Världshandelsorganisationen kunde delta aktivt som likaberättigade partner.
För första gången på en FN-konferens tillerkändes Europeiska gemenskapen status som en fullvärdig deltagare.
Det som ursprungligen skulle bli ett klassiskt arrangemang av Förenta nationerna blev till ett väsentligt bredare upplagt möte, som förhoppningsvis kommer att främja samarbetet och samordningen mellan de viktigaste deltagarna även i framtiden.
Konferensens form var också innovativ i det avseendet att man hade gjort upp om slutdokumentet - det så kallade samförståndet i Monterrey - i New York redan i januari.
Och eftersom inga förhandlingar i egentlig bemärkelse fördes koncentrerade sig konferensdeltagarna på rundabordssamtal vid sidan av arrangemangen liksom på bilaterala möten och inte enbart på diskussioner om ordalydelsen och planeringssammanträden kring slutdokumentet.
Därigenom stod möjliga konkreta åtaganden, bilaterala initiativ och konkreta bidrag i centrum för debatten.
Dessutom byggde konferensen på den hittills unika globala konsensus som uppnåddes på millennietoppmötet om målen och politiken på utvecklingsområdet och utvecklingsindikatorerna.
Mobiliseringen av de finansiella medel som behövs för att uppnå de utvecklingspolitiska målen från millennietoppmötet utgjorde därmed den viktigaste utmaningen för konferensen om finansiering av utveckling.
Därigenom hade man ett klarare och bättre definierat mål att följa på konferensen.
Händelserna den 11 september har haft ett djupgående inflytande på världssamfundets sätt att se på och även förstå denna konferens.
Dessa händelser åskådliggjorde på ett tragiskt sätt för en bred allmänhet, som sträcker sig långt utöver den gemenskap som befattar sig med utvecklingspolitiska frågor, hur stort det ömsesidiga beroendet är.
Mot denna bakgrund skall också det kanske viktigaste och mest påtagliga resultatet av konferensen betraktas, nämligen de parallella åtagandena från Europeiska unionens och USA: s sida att höja sin offentliga utvecklingshjälp fram till 2006 med totalt ytterligare 20 miljarder dollar respektive 10 miljarder dollar.
President Bushs tillkännagivande att ställa 5 miljarder US-dollar till förfogande, vilket under veckans gång sedan höjdes ytterligare, för att komma närmare EU: s position visar på ett nytänkande även inom den amerikanska utvecklingspolitiken, där det under de senaste 20 åren har handlat om kontinuerliga nedskärningar av budgeten.
Det är inget orättmätigt anspråk, men vi bär från Europeiska unionens sida ansvaret, och vi kan också framhäva detta på vederbörligt sätt.
Dessa åtaganden som välkomnades vida omkring var det oundvikliga svaret på den beredvillighet som de flesta utvecklingsländer förklarat sig ha i fråga om att mobilisera inhemska resurser och att acceptera villkoren för god förvaltning av offentlig verksamhet.
De kan därigenom betraktas som en del av förverkligandet av de budskap som är ett resultat av samförståndet i Monterrey och överensstämmer med Europeiska unionens utvecklingspolitiska koncept för en internationell överenskommelse som även sträcker sig över Doha, Monterrey och Johannesburg.
På några punkter har Monterrey inte uppfyllt förväntningarna.
Låt mig nämna tre centrala aspekter: systemimmanenta problem, innovativa källor för finansiering av utveckling och global kollektiv egendom.
I fråga om dessa systemimmanenta problem inskränker sig samförståndet i Monterrey till att understryka hur viktigt det är att lägga större vikt vid utvecklingsländernas röst i den internationella finansieringsarkitekturen.
Detta har dock inte följts av några konkreta förslag.
Vad beträffar innovativa källor för utveckling har det i dokumentet stannat vid en allmän formulering om nödvändigheten av att gå in mer utförligt på dessa frågor.
Global kollektiv egendom nämns över huvud taget inte.
Konferensen i Johannesburg ger därför tillfälle att på nytt ta upp dessa aspekter.
Jag tror att vi måste utnyttja denna möjlighet.
Låt mig avslutningsvis helt kort gå in på kommissionens roll i denna process.
Redan före rådets möte i Laeken hade kommissionen på politisk nivå arbetat för att medlemsstaterna skulle öka sitt offentliga utvecklingsbistånd avsevärt.
Ett första steg i denna riktning var rådet (utvecklingssamarbete) den 8 november förra året som gav kommissionen i uppdrag att ta sig an dessa frågor närmare.
Denna process ledde sedan till det beslut som fattades av Europeiska rådet i Barcelona, där medlemsstaterna för första gången nådde en överenskommelse om att genomföra en omröstning i fråga om sina budgetar för utveckling och framför allt att tilldela kommissionen en samordnande roll.
Jag tror att dessa resultat talar för sig själva.
(Applåder)
