# ID: svediakorp-gov424939
# author: Van Dam (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 250
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Tänk er att Europeiska unionen vid sidan av mjölkkvoterna utarbetar ett flerårigt program för mjölkningsmaskinerna: för att se till att lantbrukarna inte mjölkar för mycket, begränsas antalet mjölkningsmaskiner.
Det visar sig att en av medlemsstaterna noga håller sig till sina kvoter men efter fyra år fortfarande har för många mjölkningsmaskiner.
Föredragande Kindermann föreslår då att bestraffa den medlemsstaten och inskränka dess mjölkkvot.
En annan medlemsstat har rätt antal mjölkningsmaskiner men producerar mycket mer mjölk än sin tillåtna kvot.
Kollega Kindermann verkar inte ha några besvär med det: landet har ju ändå fullgjort det fleråriga orienteringsprogrammet?!
Jag använder det här exemplet för att visa er det absurda i situationen.
Målet med den gemenamma fiskeripolitiken är att upprätthålla hållbara fiskbestånd.
För det ändamålet inrättas total allowed catches och kvoter.
Flottstrukturen är underordnad.
Det är bra om kapaciteten ansluter till fångstmöjligheterna men kapaciteten är inget mål i sig.
Kapaciteten störs för övrigt genom att bidrag ges för modernisering och förnyelse.
Det liknar mer en social politik än en ekonomisk politik.
En social politik är inget att skämmas för men vi måste då nämna sakerna vid sina rätta namn.
Genom att inte göra det placerar man fel medlemsstater på de anklagades bänk.
Vilka länder överskrider sina kvoter?
Är det inte händelsevis de länder som får mest bidrag för sin flotta och noga uppfyller målen i de fleråriga orienteringsprogrammen?
