# ID: svediakorp-gov424926
# author: Thorning-Schmidt (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 875
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DA) Herr talman!
Det är en fin kväll.
Jag tycker att alla som är sysselsatta med att garantera en bättre arbetsmiljö för europeiska arbetstagare har anledning att vara nöjda.
Rådet och parlamentet har lyckats att enas om ett banbrytande nytt direktiv.
Det är så vitt jag vet första gången som man överhuvudtaget fastställer verkligt bindande regler för de skakningar eller vibrationer som arbetstagarna utsätts för i sitt arbete.
Därför har det naturligtvis också förekommit häftiga diskussioner.
Vi har haft en livlig diskussion kring huruvida det vetenskapliga underlaget var korrekt.
Många, ja faktiskt väldigt många, lobbyister har hört av sig till oss och det var inte alla som var positiva till utarbetandet av dessa bindande regler.
Med detta direktiv har vi dock fått ett erkännande av att vibrationer utgör en hälsorisk, såväl hand-armvibrationer som helkroppsvibrationer.
Det är glädjande eftersom det kan vara förbundet med skadlig inverkan på hälsan att utsättas för dessa skakningar i arbetet.
Det är också glädjande att alla, såväl kommissionen som rådet och parlamentet, har enats om en metod för att begränsa vibrationer och andra fysikaliska agenser.
Metoden innebär att man inför både insatsvärden och gränsvärden som aldrig bör överskridas.
Med tanke på att vi har att göra med ett helt nytt område inom arbetsmiljölagstiftningen, anser jag att vi träffat en verkligt bra kompromiss.
Detta vill jag rikta speciellt till Herman Schmid och Gruppen Europeiska enade vänstern / Nordisk grön vänster, eftersom kompromissen skapar en rimlig balans mellan hänsynen till näringslivet och hänsynen till arbetstagarnas skydd.
Det är en mycket stor vinst i sig själv att vi nu faktiskt får ett direktiv, något som vi inte hela tiden varit säkra på.
Nu har man i alla de europeiska länderna en plikt att ta problemet med skakningar och vibrationer på allvar.
Jag har därför å den socialistiska gruppens vägnar accepterat att gränsvärdet för helkroppsvibrationer ligger på den nivå som rådet föreslog i den gemensamma ståndpunkten.
När direktivet varit i kraft en tid får vi se om vi vid en framtida revision kan sänka gränsvärdet.
Man har fokuserat mycket på helkroppsvibrationer, men jag vill gärna betona att parlamentet faktiskt lyckades sänka insatsvärdet från 0,6 m / s2 till 0,5 m / s2.
Det tycker jag är en mycket viktig seger, eftersom insatsvärdet har en mycket central roll.
Varför spelar det då en så central roll?
Jo, eftersom det innebär en plikt för arbetsgivarna att ta problemet med vibrationer på allvar och att aktivt förhindra att löntagarna utsätts för kraftiga vibrationer.
När insatsvärdena överskrids skall arbetsgivarna företa konkreta insatser, vilket är anledningen till att de benämns insatsvärden, t.ex. genom att förändra arbetets organisation eller investera i bättre utrustning.
Just denna metod ger å ena sidan flexibilitet och lägger å andra sidan mycket stor vikt vid förebyggande insatser i stället för vid egentliga ålägganden och förbud.
Det är denna förebyggande insats som för mig är det allra viktigaste som arbetsgivarna nu skall sätta i gång med.
Jag tycker också att kompromissen skapar bra ramar för ett förnuftigt genomförande av direktivets bestämmelser.
De rapporter som skall upprättas samtidigt med att direktivet genomförs skall också innehålla exempel på god praxis.
På så sätt kan goda erfarenheter i en medlemsstat bidra till att andra länder kan lära någonting av det.
Det är samma princip som vi just har talat om inom sysselsättningspolitiken och som kanske även kan användas inom arbetsmiljö.
Det är naturligtvis nödvändigt med övergångsperioder för att garantera att näringslivet får tid att anpassa sig till de nya bestämmelserna, men rådets gemensamma ståndpunkt innehöll en del övergångsperioder som var lite för långa, men det har vi också lyckats rätta till.
För jordbruk och skogsbruk, där speciella förhållanden råder, finns dock fortfarande en övergångsperiod på ända upp till 12 år.
Det är lång tid, men då borde vi också kunna vara säkra på att man även inom dessa näringar kan hinna anpassa sig till de nya bestämmelserna.
Jag vill också komma med några kritiska kommentarer.
Det är svårt, herr talman, för helt vanliga människor, som inte ägnar sig åt Europeiska unionen i sin vardag, att förstå att det skall behöva ta så lång tid att få ett direktiv klart.
När folk hör att det första förslaget rörande fysikaliska agenser härstammar från 1992 så är reaktionerna mycket kritiska.
Kan det vara riktigt att det skall ta oss mer än 10 år att förhandla fram ett direktiv?
Det befrämjar inte människors tro på beslutsprocessen.
Jag uppmanar därför ännu en gång kommissionen att lägga fram direktivförslag för de två fysikaliska agenser som fortfarande saknas, nämligen elektromagnetiska strålar och optisk strålning.
Nu till någonting mer positivt.
Jag vill säga tack till rådet och kommissionen för ett verkligt gott samarbete också på det informella planet, och dessutom framföra ett tack till föredraganden från de andra partierna.
Det har varit mycket konstruktivt och vi har faktiskt kommit fram till ett resultat som vi alla kan vara stolta över.
