# ID: svediakorp-gov424906
# author: Kratsa-Tsagaropoulou (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 457
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


I kväll debatterar vi två viktiga betänkanden.
Det ena gäller Europeiska kommissionens senaste rapport om jämställdheten mellan män och kvinnor i Europeiska unionen år 2000, en fråga av utomordentligt stor vikt för kvaliteten på demokratin i Europeiska unionen men också för möjligheten att uppnå de utvecklingsmål vi formulerade i Lissabon.
Det andra betänkandet gäller handlingsprogrammet för att integrera jämställdhetsfrågorna i samarbetet med tredje land, en särskilt viktig fråga för en harmonisk utveckling i världen, vilket det har tagit en lång tid för oss att inse, eftersom det har gått nästan sex år sedan rådet för första gången offentliggjorde handlingsprogrammet och därvid framhöll att integreringen av jämställdhetsaspekten är en viktig princip i gemenskapens utvecklingspolitik.
Om vi skall vara självkritiska, måste vi medge att situationen för kvinnorna i Afghanistan, som tyvärr aktualiserades efter terrorattacken den 11 september, har gjort oss medvetna om den tragiska situationen i fråga om kvinnors rättigheter i olika delar av världen.
Och nu om det första betänkandet, som gäller situationen här hemma.
Aviles Perea har framhållit - och här håller jag med henne - att rapporten presenterar vissa förbättringar i år i jämförelse med tidigare år, den fördjupar utvärderingen av jämställdhetspolitiken.
Också jag upprepar att utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor uttrycker sitt missnöje med att Europeiska kommissionen inte förmår kontrollera den praktiska tillämpningen av gemenskapslagstiftningen om jämställdhet mellan män och kvinnor.
Vi bör söka komma fram till och tillämpa lämpliga metoder för att kontrollera denna politik.
Det har stor betydelse också för de nya stater som vi kommer att ta emot i våra led.
När det gäller Lissabon-målet bör medlemsstaterna, trots ökningen av andelen sysselsatta, intensifiera sina ansträngningar och uppställa konkreta mål i sina nationella handlingsprogram för att kunna föra en effektivare politik, men också för att man på ett effektivare sätt skall kunna kontrollera genomförandet av politiken.
Jag delar föredragandens oro över otryggheten, bristen på kvalitet och bristen på karriärmöjligheter för kvinnorna i Europa, liksom även över bristen på infrastruktur.
Det gäller inte bara daghem, det gäller också vård och omsorg om äldre och sjuka.
Redan vid den konferens om personer med funktionshinder som anordnades av det spanska ordförandeskapet framhölls det hur viktigt det är med en infrastruktur som svarar mot de funktionshindrades behov, för att de skall kunna leva ett värdigt liv, men också för att lätta på bördorna för kvinnorna.
Jag håller med föredraganden om att vi måste satsa hårdare på ett få fram en könsdifferentierad statistik, som gör att vi kan kartlägga den faktiska situationen för kvinnorna på arbetsmarknaden och andra områden men också bedriva en effektivare politik.
