# ID: svediakorp-gov424904
# author: Martens (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 811
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Artikel 3 i fördraget säger att Europeiska gemenskapen vill fördriva all ojämlikhet och främja jämställdhet mellan män och kvinnor.
I en resolution från 1995 sade rådet att jämställdhet är grunden för allt bistånd.
Samma år antogs under den internationella kvinnokonferensen i Peking ett åtgärdsprogram bestående av tio punkter för att främja jämställdheten.
Detta åtgärdsprogram undertecknades av alla närvarande länder.
Situationen lämnar emellertid mycket övrigt att önska, särskilt på biståndsområdet.
Det handlar i detta avseende inte bara om projekt för kvinnor utan framför allt om projekt med kvinnor, projekt som kommer till stånd i samråd med kvinnor.
Under förra mötet antog vi det mycket omstridda betänkandet från Izquierdo Rojo som handlade om kvinnor och fundamentalism.
Detta betänkande antogs med majoritetsval i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor.
Problemet på detta område står klart för var och en.
Vi är i stor utsträckning överens om inriktningen på lösningarna.
Bistånd är fortfarande i alltför hög grad något som endast berör män.
Herr talman!
Sjuttio procent av de en och en halv miljard människor som lever under existensminimum är kvinnor.
Det betyder att de lider stor brist på finansiella medel, men i praktiken innebär det mer än så.
Ofta handlar det även om avsaknad av grundläggande mänskliga rättigheter och sociala rättigheter, såsom rätt till lämpliga livsmedel, dricksvatten, utbildning, sjukvård och arbete.
Ofta har människor som lever under existensminimum även liten kontroll över och tillgång till tjänster, resurser och varor och deras inblandning i beslutsfattandet är obefintlig.
Det är intressant att allt fler tecken pekar på att det finns en koppling mellan fattigdom och jämställdhet.
Länder med låg jämställdhet, såsom Sierra Leone, Niger, Burkina Faso eller Mali, är även de fattigaste länderna.
I länder där jämställdheten är högre är fattigdomen också lägre.
Dessutom har det visat sig att biståndsprojekt, till exempel på områdena sjukvård, alfabetisering eller jordbruk, är mer framgångsrika om även kvinnorna är involverade.
Investeringar i flickor har visat sig leda till lägre barnadödlighet och lägre dödlighet bland kvinnor samt högre livsmedelssäkerhet och förbättrad fattigdomsbekämpning.
Det är inte för inte som biståndspolitiken bygger på principen om en mänsklig och social utveckling som grundas på delaktighet och är hållbar och skälig.
Även mänskliga rättigheter, demokrati och rättstaten är intimt förknippade med detta och därför bör även kvinnor involveras.
Herr talman!
Sedan rådet för sex år sedan definierade gender mainstreaming som utgångspunkt för biståndspolitiken har det skett beklagansvärt lite.
Därför är jag glad över detta meddelande från kommissionen.
Åtgärdsprogrammen kan ge en extra impuls åt genomförandet av jämställdhet inom ramen för Europeiska unionens biståndspolitik.
Jag ställer mig bakom de tre huvudlinjer som kommissionen beskriver, nämligen analysen och integrationen av jämställdhetsaspekten i de prioriterade områdena för gemenskapens biståndssamarbete, den horisontella integrationen av jämställdhetsperspektivet i projekt och program samt skapandet av en intern kapacitet inom gemenskapen på detta område.
Dessa tre punkter, särskilt den sistnämnda, är utomordentligt viktiga.
För det krävs en ändrad mentalitet även inom Europeiska unionens egna organ.
Hur skall det någonsin komma till stånd en förbättring om den personal som skall bedöma, genomföra och utvärdera programmen inte har detta tillräckligt klart för sig?
Utbildning av vår egen personal liksom en adekvat finansiell underbyggnad av politiken är nödvändig.
Jag tycker att det är synd och tråkigt att kommissionen återigen väljer ett ekonomiskt tillvägagångssätt och framför allt beskriver kvinnor som ett instrument för ekonomisk tillväxt.
Det faktum att kvinnor är människor som i egenskap av sig själva har rätt till livskvalitet och därför har rätt att göra anspråk på medborgerliga rättigheter, politiska rättigheter och mänskliga rättigheter, kommer enligt min mening i skymundan.
Den femåriga åtgärdsplanen syftar till att omsätta kommissionens goda föresatser i handling.
Föresatserna får ju inte förbli endast goda föresatser.
Därför talar man i planen om en vidareutveckling i form av ett arbetsprogram med tydligt formulerade arbetsmetoder, tidsperioder, finansiella medel och indikatorer.
Föresatsen att fatta beslut om en utvärdering i halvtid är bra och jag hoppas att kommissionen i tid kommer att involvera parlamentet i detta arbete.
Vidare vill jag gärna peka på betydelsen av samarbete med icke-statliga organisationer och andra berörda parter på internationell nivå.
Dessa har ofta en viktig roll att spela.
Slutligen, herr talman, upphör förordningen på detta område att gälla år 2003.
Denna förordning utgör den rättsliga grunden för den budgetrubrik som syftar till att integrera jämställdhetspolitiken i biståndspolitiken.
I mitt betänkande förespråkar jag därför att denna förordning skall förnyas så att det arbete som måste uträttas på detta område kan fortsätta.
(Applåder)
