# ID: svediakorp-gov424895
# author: Garriga Polledo (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 723
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tror inte att jag kan improvisera ett inlägg om budgetfrågor på fem minuter.
Hur som helst, herr talman, fru kommissionär, kära kolleger i budgetutskottet och alla andra som intresserar sig för budgetfrågor, innehåller Wynns betänkande - det tidigare Costa Nevesbetänkandet, vilket inom kort kommer att benämnas Podestàbetänkandet, varför vi kan konstatera att detta är ett av de mest välbehandlade och mest överflyttade betänkandena under hela valperioden - några punkter som är av stort intresse för en diskussion här i parlamentet.
För det första och detta är en fråga som berör kommissionen, vilket vår ordförande Terry Wynn sade, är det värt att fråga sig varför det är nödvändigt med så många ändrings- och tilläggsbudgetar, som ofta medför en administrativ kostnad eftersom man måste inleda ett nytt förfarande och det årliga budgetförfarandet förvanskas och förvrängs, vilket vi alla är medvetna om eftersom vi diskuterat det många gånger.
Det skulle vara att föredra att vi i viss utsträckning begränsar möjligheterna att utarbeta så många ändringsbudgetar.
Detta innebär inte att parlamentet inte instämmer i politiken för ändringsbudgetar.
Tvärtom, parlamentet är som ni vet fullständigt berett att försvara sina rättigheter för att tilläggsbudgetarna skall få vara kvar inom det nuvarande förfarandet, i sin nuvarande form och med parlamentets nuvarande rättigheter.
Vi är således nöjda med grundfrågan, det vill säga att tilläggsbudgetarna skall få vara kvar och att parlamentet har något att säga till om angående dessa.
I det här fallet talar vi om ett budgetsaldo och ett enormt överskott.
Vi talar om 10 miljarder euro plus ytterligare 1,2 miljarder euro som är budgeterade.
Det rör sig om nästan 12 miljarder euro.
Dessa pengar var redan budgeterade och skall nu lämnas tillbaka till medlemsstaterna på grund av underutnyttjande.
Ett budgetöverskott i en nationell budgetpolitik är något positivt, det är en besparing.
Ofta innebär en budgetansträngning att man undviker utgifter och det är pengar som återgår till de nationella statskassorna eller till skattebetalarna.
Här gäller det dock ett annorlunda överskott.
Vi talar om ett underutnyttjande av de budgetbemyndiganden som har antagits av Europaparlamentet.
Vi talar om ett dåligt budgetgenomförande och en dålig förvaltning av budgeten.
Vi vet inte om det är kommissionens, medlemsstaternas, de regionala myndigheternas ansvar eller vem som har ansvaret, men hur som helst står vi inför faktumet att 12 miljarder euro har underutnyttjats och följaktligen kommer att återlämnas till medlemsstaterna.
Detta är inte någon god nyhet för någon.
Jag tror naturligtvis inte att det är en god nyhet för kommissionen och självklart inte för parlamentet heller.
Egentligen är det inte heller en god nyhet för skatteministerierna, även om det förefaller vara det, eftersom dessa är europeiska medel, gemenskapsmedel som har en mångfaldigande effekt på de nationella ekonomierna.
Om de inte används mångfaldigas de naturligtvis inte.
Att behöva återlämna dessa pengar är följaktligen ett förlorat tillfälle.
Om man ser positivt på saken kommer detta budgetgenomförande emellertid att innebära att vi får möjlighet att analysera hur vi skall minska det återstående betalningssaldot och betalningsbehoven för år 2003.
När vi går in på betalningarna för år 2003 är det naturligtvis bra att börja med betalningarna för år 2002, och därför har man lagt fram dessa ändringsförslag till betalningsbemyndiganden på 4,5 miljarder euro, vilket jag tror att hela kammaren instämmer fullständigt i, eftersom de påverkar alla utgiftskategorier.
Från strukturfonderna och Leonardoprogrammen till programmen för extern verksamhet, täcker de samtliga budgetbehov när det gäller bemyndiganden.
Vi vet att detta inte nödvändigtvis är en slutgiltig ståndpunkt.
Det politiska livet går ut på förhandling.
Vi måste förhandla med kommissionen och med rådet.
Kanske är det inte nödvändigt med så stora betalningsbemyndiganden.
Kanske krävs det en större budgetansträngning för år 2003.
Rådet kanske vill fundera över det rätta sättet att hantera de interinstitutionella förbindelserna, särskilt med parlamentet.
Jag är övertygad om att de tre institutionerna kommer att föra många förhandlingar under den månad som återstår till den andra sammanträdesperioden i maj, då vi kommer att fatta ett definitivt beslut, och vi är naturligtvis alla mycket optimistiska när det gäller resultatet av dessa.
