# ID: svediakorp-gov424891
# author: Martínez Martínez (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 366
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
De mänskliga rättigheterna är en fråga som särskilt engagerar de spanska socialisterna.
Medan dessa rättigheter redan utgjorde en av de främsta grundpelarna i samlevnaden i Europeiska unionens medlemsstater, var vi tvungna att kämpa och lida i årtionden till dess att de mänskliga rättigheterna och vår värdighet respekterades i vårt samhälle.
Föredraganden Rosa Díez känner mycket väl till detta.
Hon är till och med bättre insatt än många andra, eftersom hon i egenskap av bask och demokrat tillhör en kategori spanjorer och européer som än i dag måste fortsätta kampen mot den ultranationella terrorismen för att befästa de mänskliga rättigheter som är Europeiska unionens kännetecken.
Mitt inlägg är helt enkelt ett stöd för de åsikter och förslag Díez och Van Hecke lägger fram, och jag kommer bara att tillägga ett par kommentarer.
För det första anser jag att man inte skall tolka de många utmärkta initiativ som de föreslår oss alltför restriktivt.
Till exempel är en hög nivå i tillämpandet av de mänskliga rättigheterna inte ett föregående och ofrånkomligt krav för att Europeiska unionen skall upprätta samarbetsförbindelser med tredje länder, det handlar snarare om att målet för och resultatet av detta samarbete skall vara ett öka respekten för de mänskliga rättigheterna i varje enskilt land vi samarbetar med.
Min andra kommentar gör jag med anledning av viss kritik vi har lyssnat till, som att vi ställer många krav på området för mänskliga rättigheter för tredje länder, särskilt utvecklingsländer, och att vi däremot är mycket medgörligare när det gäller situationer som uppriktigt sagt är otillfredsställande på samma område inom Europeiska unionen.
Detta är felaktigt.
Dessa betänkanden handlar särskilt om tredje länder, men jag tar för givet att vår moraliska och politiska auktoritet i samarbetet med de länder utanför Europeiska unionen och som vi följdriktigt vill samarbeta med kommer att bli mycket mer trovärdig och effektiv om vi föregår med gott exempel och om de krav vi ställer på andra återspeglas i vårt eget agerande och i våra egna krav på att fortsätta utvecklas och förbättra alla frågor som berör skyddet av de mänskliga rättigheterna inom unionens territorium.
