# ID: svediakorp-gov424885
# author: Isler Béguin (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 345
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Europeiska unionens engagemang och vaksamhet till förmån för de mänskliga rättigheterna måste genomsyra all gemenskapspolitik.
Som världens största ekonomiska enhet har unionen en nyckelroll när det gäller de mänskliga framstegens diplomati, särskilt gentemot de fattigaste länderna, som är de första som kränker dessa rättigheter, men som också är de första offren.
Det handlar om en rad angrepp på de mänskliga rättigheterna när de ekonomiska och handelsmässiga grunderna i dessa länder sedan alltför lång tid är obalanserade och förtvivlade; när en kulturell eller religiös blykåpa, som ensam vill rättfärdiga traditionen eller vanorna, dömer mer än halva befolkningen, nämligen kvinnorna, till en nedärvd och ogenomtränglig underlägsenhet.
? Mänskliga rättigheter? säger man.
Men man skulle faktiskt behöva säga? den mänskliga personens rättigheter?, eftersom man bör vara medveten om att de förföljda männens öde alltid döljer ännu värre förhållanden för kvinnorna.
Det räcker med att påminnas om barbariet i en annan tid, och samtidigt så helt nära i tiden, med de två nigerianska kvinnorna som enligt en listig legalism dömdes till döden genom stening på grund av äktenskapsbrott.
Dessa fall som fick stor uppmärksamhet i media och där kvinnorna lyckligtvis räddades får inte dölja den extrema bedrövelsen för andra kvinnliga befolkningar, såsom i islamiska republiken Iran, som är fångna under lagar och vanor som bygger på ojämlikhet mellan könen.
Segregation och en verklig statsterrorism följer och styr kvinnors hela liv, om de inte dömer dem till döden genom ociviliserade känslor som stening.
De mänskliga rättigheterna innebär också ett erkännande av individerna, av könen och folken.
Europaparlamentet skulle hedra dessa rättigheter och sin demokratiska ambition genom att erkänna urbefolkningarna, vilket nu är möjligt genom inrättandet av en permanent instans om urbefolkningsfrågor inom FN, genom att inrätta en delegation för deras räkning vilket vi för övrigt röstade om 1992.
Mer än uttalanden och resolutioner är de konkreta åtgärder som skall leda till att de mänskliga rättigheterna främjas.
