# ID: svediakorp-gov424880
# author: Belder (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 270
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Människor utsätts överallt i världen för förföljelse, tortyr och förnedring.
Jag välkomnar av hela mitt hjärta att Europeiska unionen önskar engagera sig för dessa människor.
Europeiska unionen vill ju vara en värdegemenskap.
Till detta hör att man använder de till buds stående möjligheterna för att försvara de förtryckta i andra delar av världen.
Van Hecke gör rätt i att plädera för en mer strukturerad strategi på detta område.
Jag har emellertid två kommentarer till denna diskussion om de mänskliga rättigheterna.
Först och främst måste vi vara försiktiga: i våra medlemsstater utgör rasism, främlingsfientlighet och antisemitism fortfarande ett stort hot.
I den situationen är det inte lämpligt att vi upphöjer oss själva till norm för hela världen.
Vissa uttalanden, särskilt i Díez González betänkande, tycker jag därför är alltför långtgående.
Utan att ifrågasätta att alla stater har att rätta sig efter folkrätten, förespråkar jag större respekt för andra val och andra kulturer.
Den andra kommentaren gäller frågan om huruvida skyddet av de mänskliga rättigheterna bäst främjas genom en så centraliserad lösning som möjligt.
I motsats till Díez González menar jag att så inte är fallet.
Medlemsstaternas intressen och kontakter är alltför olikartade.
En alltför snäv samordning leder endast till inbördes konkurrens och i slutändan sker detta på bekostnad av skyddet av de mänskliga rättigheterna.
Om varje medlemsstat och varje europeisk institution på bästa sätt utnyttjar sina egna möjligheter, kan man även i nuläget förbättra en hel del i kampen för ett erkännande av de mänskliga rättigheterna.
