# ID: svediakorp-gov424869
# author: Van Hecke (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 794
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Den röda tråden i människorättsrapporten 2001 är i själva verket mainstreaming av Europeiska unionens människorättspolitik.
Det innebär först och främst att det måste bli slut på den negativa traditionen att Europeiska unionen och dess medlemsstater värderar begreppet mänskliga rättigheter högt i resolutioner och rapporter, medan man i praktiken, i den dagliga utrikespolitiken, ofta låter andra intressen gå före.
Jag är nyss hemkommen från Genève där jag tillsammans med en delegation från parlamentet närvarade vid det 58: e mötet i FN: s människorättskommission.
Under ett samtal med de 15 EU-ambassadörerna visade det sig inte bara att det internationellt sett viktigaste forumet för mänskliga rättigheter brottas med enorma trovärdighetsproblem, utan även att unionen inte lyckas att föra en konsekvent och sammanhängande människorättspolitik, att tala med en röst.
Angående en motion om den humanitära situationen i Mellanöstern röstade de europeiska företrädarna i FN-kommissionen förra veckan olika.
Sådana saker skadar naturligtvis vår moraliska auktoritet.
Dessutom skapas ett intryck av att Europeiska unionen utan vidare stöder resolutioner om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i länder som Kongo, Sudan och Colombia, samtidigt som man är mer försiktig när det gäller strategiskt eller ekonomiskt viktiga partner som till exempel Kina.
De nya EU-riktlinjerna för dialoger om de mänskliga rättigheterna kommer, förutsatt att de tillämpas, utan tvekan att stärka sammanhållningen och konsekvensen i EU: s politik i fråga om de mänskliga rättigheterna.
Dessa riktlinjer utgör för övrigt även grunden till det programdokument i vilket det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter prioriteras.
Kommissionär Patten har utfört ett banbrytande arbete på området.
Men vi är bekymrade över hur detta arbete tillämpas.
Trots att parlamentet fäster stor vikt vid denna budgetavdelning, sänktes anslagen år 2002.
Jag har i mitt betänkande koncentrerat mig på två aktuella teman: de moderna formerna av slaveri och den svåra balansgången mellan å ena sidan kampen mot terrorismen och å andra sidan respekten för de mänskliga rättigheterna.
Även om slaveriet officiellt avskaffades redan för femtio år sedan, finns det i olika former kvar än i dag: människor handlas med och säljs som handelsvaror, arbetar under tvång, får knappt någon lön och begränsas i sin rörelsefrihet.
De få siffror som finns tillgängliga är alarmerande.
Särskilt i dagens Europa när extremhögern är på frammarsch, har Europeiska unionen allt att tjäna på att ta itu med detta växande problem.
I detta betänkande förespråkas nationella och internationella lagändringar för att åtala människosmugglare, skydda offren och förhindra att människor hamnar i moderna former av slaveri.
Det andra temat behandlar det komplexa förhållandet mellan terrorism och mänskliga rättigheter efter attentaten den 11 september.
Det råder inget tvivel att terroristiska attentat är allvarliga brott och skall behandlas därefter.
Men kränkningar av de mänskliga rättigheterna kan också vara en grogrund för terrorism.
Samtidigt kan kampen mot terrorismen ge upphov till nya kränkningar av de mänskliga rättigheterna, tjäna som rättfärdigande av kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller leda till att länder blundar för kränkningar som i kampen mot terrorismen begås av deras allierade.
Ansedda politiker som Lord Russell Johnson har varnat för ett upprepande av misstagen från det kalla kriget då diktaturer i utvecklingsländerna stöddes till förmån för kampen mot terrorismen.
Det är viktigt att som en del i kampen mot den internationella terrorismen undanröja de bakomliggande orsaker som ger näring åt extremistiska känslor eller utnyttjas av terrorister för att mönstra nya anhängare.
Attentaten den 11 september och kampen mot terrorismen har på ett smärtsamt sätt blottat folkrättens tillkortakommanden.
Genèvekonventionerna utgår fortfarande från antagandet att krig mellan stater utgör det största hotet mot freden, trots att de flesta av dagens konflikter är inbördeskrig eller terroristisk verksamhet.
Genèvekonventionen om krigsfångar grundar sig på skydd av soldater i reguljära arméer, medan de flesta av dagens soldater tillhör gerillor och miliser och de flesta offren är civila.
I betänkandet förespråkas därför nya regler, nya konventioner och nya instrument som tar hänsyn till dessa nya typer av konflikter.
Unionen måste gå i bräschen när det gäller att revidera folkrätten och se till att den internationella brottmålsdomstolen tas i bruk.
Vi i Europaparlamentet som har ett världsrykte på det människorättsliga området, måste med argusblick tillse att de universella, grundläggande mänskliga rättigheterna efterlevs.
Jag vill gärna tacka mina kolleger som har bidragit till att skapa ett balanserat betänkande som kan räkna med stor enighet i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter och säkerhet.
Jag hoppas att hela parlamentet i morgon kan ställa sig bakom detta betänkande om de mänskliga rättigheterna.
