# ID: svediakorp-gov424859
# author: Costa, Raffaele (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 507
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Det finns ett par särskilda vapen som kan förhindra att förfallet fortsätter och kanske till och med förvärras i Mellanöstern: Diplomatins vapen, som har prövats, som har utnyttjats, men som man inte längre respekterar tillräckligt eftersom det ofta ger vika för vapenlarmet.
Det andra viktiga vapnet är istället användbart och fredligt, och det är det ekonomiska, det som handlar om bidragen till utvecklingsländerna, om stödet till de fattigaste.
Det vapnet har inte utnyttjats tillräckligt mycket, ibland till och med därför att det förkastats i dialogen mellan de länder som skulle hjälpas och de länder som skulle hjälpa.
Det som vi fortfarande måste säga i denna kammare är ett entydigt? nej? till vapnen, ett? nej? till självmordsbombarna, men även ett? nej? till stridsvagnar och ett? nej? till hämndaktioner.
Vilken är då den formel på vilken man måste bygga - ännu en gång är detta en formel som är lika gammal som världen själv - freden i området?
Jo, ett samarbete mellan regeringar som agerar gemensamt inom ramen för de institutioner där de ingår och enskilda initiativ från olika regeringar.
Den italienska regeringen har utarbetat en plan för ekonomiskt stöd, ett slags Marshallplan som den har kallats, som jag ser det med all rätt, även om någon har haft invändningar, till det fattigaste landet, Palestina.
Detta var ett kraftfullt vapen som under de senare åren inte har kommit till någon användning, även om många stater har skjutit till betydande belopp till budgeten för att hjälpa de folk i Mellanöstern som haft mest behov av det.
Vad är det mer som oroar?
Jag tror att det är det elände som många ungdomar lever i, från det ögonblick de föds till dess de skall börja arbeta, i flyktinglägren, i lägren för förvisade, i Palestina.
Detta är ett mycket farligt drivhus.
Jag tror att vissa arabländers regeringar inte har hjälpt sin bröder i arabvärlden på rätt sätt, utan snarare har uppmuntrat dem, de har tolererat rörelser inom dessa länder som har orsakat de konsekvenser som vi har sett prov på under senare tid.
Vi måste också nämna FN, som verkligen har varit outtröttligt, som har spelat en viktig men otillräcklig roll, en roll som under alla omständigheter inte har lett till några resultat; FN borde ha spelat en medlande roll, vilket vid flera tillfällen har framhållits.
Det är logiken, erfarenheten, historien som lär oss hur medlingsrollen skulle kunna utnyttjas effektivt under modern tid.
Och likväl har inte detta skett.
Vad är det för ett initiativ som Europa, Europeiska unionen skulle kunna utveckla?
Jo, att skänka mer kraft åt FN: s initiativ, framför allt att vara en medlande kraft mellan de båda nationer som befinner sig i konflikt.
