# ID: svediakorp-gov424853
# author: García-Margallo y Marfil (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 665
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Eftersom jag är en spansk ledamot från Valencia och medlem i det spanska högerpartiet Partido Popular ägnar jag inte mycket tid åt att säga att jag anser att toppmötet i Valencia är en framgång.
Däremot vill jag understryka något andra ledamöter i kammaren har sagt.
Jag anser att det är en framgång att mötet har kunnat hållas under så svåra omständigheter, att 25 av de 27 inbjudna medlemmarna deltog och att man har lyckats enas om en gemensam handlingsplan, att man har kommit fram till en slutsats som kommissionär Patten förklarar bättre än jag: för att kunna skynda på arbetet med Barcelonaprocessen är det nödvändigt att fredsprocessen i Mellanöstern påskyndas, men det kan inte råda en stabil fred i Mellanöstern om den inte sluts inom en ram av stabilitet, utveckling och samarbete, vilket förutses i Barcelonaprocessen.
När detta är sagt kommer jag inte att upprepa några av de lösningar som har föreslagits för Mellanöstern.
Det är uppenbart att dödandet som har kritiserats mycket starkt och med stor sorg måste stoppas omedelbart och att det är nödvändigt att åter införa en politisk dialog på grundval av den internationella rätten.
Den tjänstgörande rådsordföranden tog upp alla förklaringar där det sägs hur detta skall genomföras, från Madridkonferensen och Osloprocessen till Förenta nationernas resolutioner.
Vad som däremot är svårt att förklara för våra väljare, pressen eller våra besökare är hur Europeiska unionen som är Israels främsta handelspartner och den främsta bidragsgivaren till Palestina inte kan göra mer än vad vi gör.
Jag håller med om att det är bra att våra ståndpunkter har bekräftats i Valencia, vilket är en nyhet om man jämför med den nordamerikanska diplomatins tvekan.
Jag instämmer även i att uppdraget till Mellanöstern är en framgång, framför allt för att den reparerar det bakslag som blev resultatet av det förra uppdraget, men jag betonar att det kommer att bli nödvändigt att vi förklarar för våra väljare vad vi kommer att göra, hur vi kommer att göra det och när, bara det blir snart.
När det gäller Barcelonaprocessen inleds handlingsplanen med att man erkänner att det är nödvändigt - bokstavligen - med ett momentum, vilket innebär att vi accepterar att Barcelonaprocessen från år 1995 har gått långsammare att genomföra än vad som planerades då och naturligtvis mycket långsammare än vad de behov som har påtalats här kräver, till exempel när man talar om Medelhavet som en strategisk gräns, om de 45 miljoner nya arbetstillfällen som måste skapas i södra Medelhavsområdet för att den nuvarande arbetslöshetsnivån skall kunna bibehållas.
Jag betonar att man har erkänt i Valencia att det finns ett glapp, ett enormt avstånd mellan vad vi önskar, vad som behövs göras och vad som kommer att göras.
Jag välkomnar att man har talat om kampen mot terrorismen och mot droger.
Jag välkomnar att föresatsen att inrätta ett frihandelsområde med sikte på år 2010 har bekräftats, men jag vill även understryka att man måste ha någon att handla med för att kunna skapa ett frihandelsområde.
Därför måste vi vara mer effektiva och smidigare när det gäller genomförandet av Meda-programmet och i det ekonomiska samarbetet, och vi måste vara mindre försiktiga när det gäller att inrätta en bank för Europa och Medelhavsområdet.
Vill Europaparlamentet detta?
Vill våra partner från södra Medelhavsområdet det?
Vill vissa ledamöter av rådet detta?
Det spanska ordförandeskapet vill naturligtvis genomföra detta och vi kommer att övertyga de övriga om att det är nödvändigt.
Herr talman, avslutningsvis vill jag betona att det är absolut nödvändigt att inrätta en Medelhavsstiftelse där man tar upp den mångkulturella dialogen.
Men det är omöjligt att inrätta en sådan stiftelse om man inte gör en ekonomisk ansträngning.
Utan ekonomisk ansträngning blir det ingen stiftelse och inte ens andliga exempel, hur blygsamma de än är.
