# ID: svediakorp-gov424844
# author: Ludford (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 461
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag har också precis kommit tillbaka från Jenin, och jag delar oron över båda sidors överträdelser av de mänskliga rättigheterna.
Vi måste oupphörligt påminna Arafat att självmordsbombningar inte bara är moraliskt förkastliga, utan också att de hindrar oss från att hjälpa honom att få en palestinsk stat.
De spelar Ariel Sharon i händerna.
Majoriteten i detta parlament uppmanade för två veckor sedan till ett upphävande av associeringsavtalet mellan EU och Israel.
Jag stöder ett vapenembargo men inte sanktioner, och efter min återkomst är jag ännu mer övertygad om detta - samtidigt som det kanske tillfredsställer vårt behov av att visa att vi gör någonting, är det också en möjlig återvändsgränd.
De avses förmodligen att verka genom den israeliska allmänheten, som då får känna av en smärtsam förlust av export och arbetstillfällen, vilket skall leda till att de tvingar Sharons regering att upphöra med sin vansinniga politik.
Men i kommissionär Pattens intervju i Herat i måndags, kom det fram att Bryssel var frustrerat över att israelerna inte verkade uppskatta banden till EU.
De ser på oss med misstänksamhet, vare sig det nu är rätt eller fel.
Samtidigt som palestinierna ser det som en kamp för nationell frigörelse från Israels förtryckande ockupation, ser 75 procent av israelerna det som att de är de största offren, i sin kamp för nationell överlevnad.
Jag kommenterar inte rättfärdigheten i dessa två skildringar, men hur kan det vara till nytta att - som två brittiska professorer har förespråkat - avbryta det akademiska och intellektuella utbytet?
Genom dessa kanaler kan vi européer förmedla vår erfarenhet att använda ömsesidig respekt för att komma till rätta med hatfyllda situationer, och därigenom hjälpa israelerna och palestinierna att få en förbättrad dialog.
Hur kan det vara till nytta att upphöra med att ge pengar till icke-statliga organisationer på människorättsområdet i Israel?
Om vi upphäver associeringsavtalet, stärker vi bara Israels uppfattning att Europeiska unionen är svekfull.
Hur ser vår strategi för återkallande av handelssanktionerna ut?
Vilka villkor skulle man behöva uppfylla för att associeringsavtalet skulle börja gälla igen?
Jag har inte hört någon förklara hur detta skulle gå till.
Jag anser att det är mycket bättre att vi koncentrerar oss på en annan punkt i vår resolution, dvs. behovet av en internationell styrka i Palestina.
Om vårt mål är att vara effektiv när det gäller att få till stånd en palestinsk stat så snart som möjligt, och upprätta fred och rättvisa i regionen, bör vi styra alla våra diplomatiska ansträngningar i denna riktning, och inte upphäva de möjligheter till dialog som finns.
(Applåder)
