# ID: svediakorp-gov424836
# author: Obiols i Germà (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 412
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
En positiv utvärdering av ministermötet i Valencia måste naturligtvis sättas i sammanhang med tragedin i Mellanöstern.
Det var som sagt inte självklart att mötet skulle kunna hållas, att den arabiska gruppen i Barcelonaprocessen skulle gå med på att sätta sig ned med företrädare från staten Israel, att företrädaren för den palestinska myndigheten skulle kunna närvara, osv.
Vi skall inte bara välkomna det goda resultatet, utan även försöka förklara skälen till detta, som jag anser vara uppenbara.
För det första har processen nu fått en egen logik, parternas intressen sammanfaller och man har ett gemensamt mål.
Några år efter Barcelona förefaller detta var helt klart.
Jag finner dock det andra skälet mer intressant, eftersom man så ofta kritiserar Europeiska unionens utrikespolitik är det bra om vi ibland stannar upp och funderar över i vilken utsträckning framgången med ministermötet i Valencia beror på hur våra partner i Medelhavsområdet uppfattar Europeiska unionens utrikespolitik: att de uppfattar vår bestörtning inför tragedin i Mellanöstern som ärligt menad, att de blir varse att vi inte underlåter att agera i den här frågan och att vi inte får se de nuvarande problemen i svart eller vitt.
Som kommissionär Patten sade under mötet, vilket inte är speciellt originellt men dock mycket träffande, vill Europeiska unionen agera kraftfullt mot terrorismen, men även mot orsakerna till denna.
Vi har vunnit på den här politiken och jag sparar inte på berömmet till Solana, Patten och många andra, för dessa goda resultat, även om jag - självklart - inte tycker om personkulter.
Även om vi är nöjda får vi inte glömma bort hur bräcklig Barcelonaprocessen är.
De fattiga folken - och i Medelhavsområdet finns det många av dem - har ett enormt tålamod under förutsättning att två villkor uppfylls: för det första att de kan hoppas på att nästa år kommer att bli lite bättre än det här året eller föregående år, att barnens situation kommer att vara bättre än deras familjers och att barnbarnen kommer att läsa vid universitet.
Det andra villkoret är att de inte skall behöva känna sig förnedrade.
Detta är de två grundläggande utmaningarna i Europeiska unionens Medelhavspolitik.
Barcelonaprocessen har stått emot trycket i Valencia som tjänstgörande rådsordföranden Piqué sade, men den kommer inte att kunna utvecklas vidare om vi inte lyckas övervinna denna dubbla utmaning.
