# ID: svediakorp-gov424833
# author: Della Vedova (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 610
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Ett av resultaten från toppmötet i Valencia är Algeriets och Libanons associeringsavtal med Europeiska unionen.
Parlamentet kan inte låta bli att påpeka att dessa associeringsavtal inte kan förbli annat än döda bokstäver när det gäller paragraferna som knyter alla unionens ekonomiska och institutionella avtal med tredje land till respekten för mänskliga, civila och politiska rättigheter.
Av olika anledningar kommer varken Libanon eller Algeriet att kunna leva upp till dessa åtaganden.
Och detta är ett hyckleri som hotar unionens interna och internationella trovärdighet, eftersom man på papperet försäkrar den europeiska allmänheten att man verkligen anstränger sig för att främja frihet och garantier för medborgarna i de avtalsslutande länderna, medan man i själva verket aldrig vågar vidta några åtgärder mot regeringar - från Tunisien till Lagos - som tar emot bidrag men som sedan envist vägrar att uppfylla sina åtaganden.
Det vore bra om man kunde fundera på detta och om man valde att utelämna den paragrafen, vilket skulle vara hedervärt, i stället för att fortsätta att hyckla och demonstrera sin maktlöshet.
Detta är något som parlamentet borde fundera på, parlamentet som har krävt och fortsätter att kräva sanktioner mot Israel, det enda landet i Mellanöstern som faktiskt anstränger sig för att respektera demokrati och mänskliga och civila rättigheter.
Däremot har parlamentet inte med samma kraft ställt några krav på andra länder.
Europa, herr talman, har koncentrerat sig och fortsätter koncentrera sig på sin gräns i nordost - dvs. utvidgningen - medan man på ett klandervärt sätt har försummat sydgränsen, dvs.
Medelhavsområdet.
Mycket av det som i dag plågar Europa, till exempel när det gäller invandring och säkerhet, har sitt ursprung vid Europas södra gräns, i relationerna med den islamiska världen.
Jag uppskattade förslagen och orden om att återuppliva Barcelonaprocessen.
Någon betecknade toppmötet i Valencia som en framgång.
Men låt oss inte glömma att även toppmötet i Barcelona sågs som en framgång, och i dag kan vi konstatera att det var ett misslyckande.
Ett typiskt exempel: När skall vi börja ifrågasätta Europas protektionistiska politik på det kommersiella området när det gäller industriprodukter, men även när det gäller jordbruksprodukter?
Skall vi fortsätta att försvara den gemensamma jordbrukspolitiken i strid med det intresse vi har, eller borde ha, av att jordbruksprodukterna från Maghreb kommer hit, vilket skulle skapa sysselsättning och kanske till och med dämpa invandringen?
När det så gäller frågan om Israel och Palestina: Den tillfredsställelse som kommit till uttryck när det gäller vår delegations besök i Palestina är begriplig.
Vi vet vad vi kräver av Israel.
I går varnade rådet på nytt Israel för att intervenera i Ramallah mot Arafat.
Det är i och för sig bra, men vad kräver vi av Arafat?
Kommer vi att nöja oss med hans? nej? eller kommer vi att kräva ett slut på de eviga attentaten från självmordsbombare?
Slutligen, herr talman, vill jag med kraft understryka nödvändigheten av och det lämpliga i att Europeiska unionen demonstrerar sin egen vilja att nå fram till en fullständig integrering av den israeliska demokratin med Europeiska unionen.
I går sade Knessets talman, Avraham Burg, att han inte såg med blida ögon på sanktionspiskan, utan att han i stället välkomnade den fullständiga integreringens morot.
Detta är en chans att ta vara på för ett Europa som verkligen sätter freden och framtiden för detta område främst, för ett Europa med visioner.
Och detta är en vision!
