# ID: svediakorp-gov424830
# author: Esteve (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 575
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag anser att det är på sin plats att inleda utvärderingen av Valenciakonferensen och situationen i Mellanöstern med att betona ett särskilt relevant sammanträffande: För det första är det viktigt att tänka på hur pass befogat det är att blåsa nytt liv i Barcelonaprocessen just nu, och samtidigt måste vi inse att den nuvarande situationen i Mellanöstern är den värsta på många år.
Jag har många gånger försvarat - som ni vet - tanken att Barcelonaprocessen kan och bör vara till mycket stor hjälp för fredsprocessen och det önskvärda är att Mellanösternkonflikten bromsar Barcelonaprocessen så lite som möjligt.
Men det är uppenbart att den nuvarande situationen är extremt svår och smärtsam.
Det faktum att handlingsplanen har godkänts i denna mycket svåra situation visar att det är mycket berättigat att blåsa nytt liv i Barcelonaprocessen.
I och med att vi har godkänt handlingsplanen anser jag att vi infriar de mål vi ställt upp, för det första för att det i handlingsplanen fastställts en prioritering som har rättfärdigats många gånger, och för det andra för att den grundas på modellen för handlingsplaner med konkreta aktioner.
Syftet med de operativa förslagen, vilket nämndes tidigare i debatten, är att främja försvar av de mänskliga rättigheterna, utveckling, arbete, dialog, fred och demokrati.
Detta skall genomföras med hjälp av viktiga instrument som stiftelsen, beslutet att inte avstå från banken, en öppen bank, en bank som tillåter samägande, samt inrättande av en parlamentarisk församling, som förutom att den blir användbar kommer att ha två egenskaper: för det första är det ett förslag från parlamentet, och för det andra är det ett äkta parlamentariskt förslag som vi följaktligen känner ett särskilt ansvar för.
Jag bedömer närvaron av parlamentets delegation vid mötet som positiv: den består av åtta företrädare, och jag hoppas att denna närvaro och de överväganden som gjorts i Valencia om parlamentets betänkande leder till något positivt.
Jag återgår till att tala om det jag tog upp i början av mitt inlägg, herr talman, om att konflikten och tragedin i Mellanöstern hänger som ett hot över allt och alla.
Det faktum att den palestinska myndighetens strukturer är förstörda för närvarande, att Arafat hålls i förvar, att ockupationen fortsätter, att det finns allvarliga humanitära problem som Israels regering inte gör något åt överhuvudtaget, samt att man inte stiftar lagar eller träffar överenskommelser, detta kan inte leda till någon lösning och situationen är extremt allvarlig.
Naturligtvis ser jag positivt på att Solana befinner sig i Mellanöstern i dag och även att båda delegationerna satt vid samma bord åtminstone en stund i går och i förrgår i Valencia.
Jag anser att handlingsplanen är ett mycket viktigt bidrag för att nå fred, men jag betonar att säkerhetsrådets resolutioner inte följs och att parlamentet inte ser några möjligheter för Europeiska unionens råd att genomföra de godkända åtgärderna.
Jag talar om embargot, associeringsavtalet med Israel, men även om Förenta staternas betydelse i den här frågan och till vilken grad parlamentet och Europeiska unionen insisterar på detta.
Herr talman, det är helt enkelt så att vi med anledning av vad jag tidigare sade inte kan säga att vi är nöjda, vilket vi skulle kunna vara av olika anledningar.
(Applåder)
