# ID: svediakorp-gov424829
# author: Imbeni (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 688
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag håller med om att Valencia blev en framgång.
Det blev en framgång - och här instämmer jag med ordföranden Piqué - bara genom att faktiskt äga rum.
Jag hade äran att leda delegationen från Europaparlamentet och jag kan meddela att det var mycket intensiva diskussioner som fördes under konferensen, ibland dessutom oerhört svåra, men detta att man följde handlingsprogrammet och - något som Europaparlamentet naturligtvis understryker - att man godkände förslaget om en parlamentarisk församling och en fond för interkulturellt samarbete är utan tvekan stora framgångar.
Tack vara detta kan vi trots den tragiska situationen i Mellanöstern kanske säga att saker och ting skulle kunna utvecklas lite bättre efter Valencia.
Under alla omständigheter finns förutsättningarna för en nystart för samarbetsprocessen i Medelhavsområdet.
Israel måste besegra många fiender för att kunna leva säkert och i fred.
Som redan har påpekats är den första av dessa fiender naturligtvis antisemitismen, och vi i Europeiska unionen och Europaparlamentet står i främsta ledet när det gäller att bekämpa detta fruktansvärda gissel som har drabbat oss även på senare tid, här, i våra medlemsstater, genom vidriga attentat.
En annan fiende är terrorismen och även här stöder vi Israel mot alla former av terrorism, till exempel de fruktansvärda självmordsattentaten.
I det här fallet råder det en viss osäkerhet i vissa partier och i vissa arabländer när man säger att även i Europa var kampen mot nazism och fascism ett uppror.
Och visst var det ett uppror, men jag vill påminna om - frånsett från att liknelsen haltar - att motståndet mot nazismen och fascismen aldrig riktades mot civilbefolkningen.
Att döda civila är inte ett martyrskap - som har påståtts - utan terrorism.
En tredje allvarlig fiende till Israel är att många länder fortfarande vägrar att erkänna dess existens och att ha korrekta förbindelser med landet.
Den saudiska planen kan ur den synpunkten utgöra en viktig nyhet.
En fjärde fiende, skulle jag vilja säga till Israel, är den omfattande misstron mot Europeiska unionen.
Denna misstro, om den någonsin har varit motiverad i det förflutna, är numera fullständigt oacceptabel.
Den är helt utan grund.
Det är just i Europeiska unionen, i dess principer, i dess politik, som Israel har en vän och en allierad.
Att inte utnyttja denna vänskap och denna allians är ett allvarligt misstag från den israeliska regeringens sida.
Ytterligare en fiende till Israel är slutligen - enligt min mening - regeringen Sharon och dess politik, såväl när det gäller symbolhandlingar som konkreta åtgärder.
Det är naturligtvis upp till det israeliska folket att bedöma de skador som Sharon har åstadkommit när han förvandlat den rättfärdiga kampen mot terrorismen till en oproportionerlig, överdriven, oacceptabel användning av våld, när han försöker sprida uppfattningen att det går att besegra terrorismen och ta sig ur krisen med militära medel, när han försöker göra företrädaren för den palestinska myndigheten till en terroristledare, fängsla honom och sedan påstå att han inte gör något mot terrorismen, när han vägrar erkänna målet två stater och två folk, när han vägrar att klart ange ett datum för reträtten från de ockuperade territorierna.
Det är på alla dessa punkter som regeringen Sharons ställningstaganden ger Israel svårigheter och sannerligen inte bidrar till freden och därigenom inte heller främjar en säker framtid för Israel.
Säkerheten ökar slutligen inte med antalet tanks som ockuperar området, utan genom det internationella samfundets ansträngningar, och där är Madrid - kvartetten, enligt ordförande Piqué - den viktigaste nyheten.
Nu finns denna möjlighet som vi måste utnyttja för att inleda - som Javier Solana påpekade - en ny, snabb förhandlingsomgång för att skapa en fred som är stabil och hållbar, såväl för det palestinska folket som för det israeliska folket och för hela Medelhavsområdet.
Vi måste göra ännu mer för att de unga äntligen skall kunna hoppas på en framtid i fred och säkerhet.
(Applåder)
