# ID: svediakorp-gov424812
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,285
# sentences: 59
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Vissa tycker att det är orealistiskt att tala om Barcelonaprocessen när Mellanöstern står i lågor - och denna åsikt är inte helt ogrundad.
Som minister Piqué sade, bekräftar detta samtidigt behovet av Barcelonaprocessen och dess förmåga att komma igen.
Det faktum att vi kunde hålla mötet i Valencia, under de rådande omständigheterna, har varit en hyllning till inte bara den vision som formades i Barcelona 1995, utan också till det spanska ordförandeskapets fantastiska arbete.
Låt oss för ett ögonblick koncentrera oss på vad som uppnåtts i Valencia: för det första, samförstånd om en utmärkt handlingsplan, som skall visa vägen framåt under de kommande månaderna; för det andra, undertecknandet av associeringsavtalet med Algeriet, som innebär att vi kommit mycket nära ett slutförande av avtalen - vi har nu slutit 11 av 12 avtal.
Jag hoppas att Syrien snart är berett att återuppta förhandlingarna, och att EU: s medlemsstater kommer att påskynda ratificeringen av de avtal som undertecknats hittills.
Det är uppriktigt sagt litet pinsamt när vi visar vår entusiasm för våra kolleger i södra Medelhavsområdet, när det gäller att nå ett slutförande av avtalsförhandlingarna, och att det sedan tar månader eller år att ratificera dem.
Jag hoppas att medlemsstaterna kan visa litet mer parlamentarisk dynamik.
Det återstår mycket att göra.
Välståndsklyftan mellan norra och södra Medelhavsområdet håller inte på att minska.
Man måste skapa 40 miljoner nya arbetstillfällen under det kommande årtiondet, bara för att hålla sysselsättningsnivån på samma nivå som nu.
Ekonomiska reformer kommer att hjälpa till med att nå den tillväxt och de investeringar som behövs i sammanhanget, och det gradvisa skapandet av Europeiska unionens och Medelhavsområdets gemensamma inre marknad, kommer att innebära många nya möjligheter.
Det är just detta som Barcelonaprocessens ekonomiska pelare handlar om.
Det finns också ett större syfte.
Om vi misslyckas med att minska olikheterna i levnadsstandard, misslyckas med att öka tillväxten och minska fattigdomen i det södra Medelhavsområdet, så kommer extremismen att frodas.
Det resulterar också i att extremismen ökar i Europa: Den typ av extremism som vi helt nyligen sett manifestera sina smutsiga och skamliga idéer.
(Applåder)
För att kunna nå dessa mål måste samarbetet mellan de sydliga länderna fördjupas.
De fyra länderna som deltar i Agadirprocessen hade goda nyheter att framföra i Valencia, dvs. att ett avtal dem emellan skulle undertecknas inom en mycket snar framtid.
Vi måste också komma till rätta med handels- och integrationshinder som inte är att betrakta som tullar.
Under mötet i Valencia uttrycktes stöd till beslut som hade fattats av handelsministrarna i Toledo om utvidgning av det alleuropeiska ursprungssystemet, så att detta omfattar partnerländerna i Medelhavsområdet.
Man stödde också en arbetsgrupp om regional integration, och en avreglering av handeln med tjänster.
Vi kom också överens om att ytterligare öka vårt ekonomiska samarbete.
Det har redan skett vissa framsteg, men jag vill gärna se att vi åstadkommer mycket mer.
Betalningsgraden för åtaganden inom Meda-programmet, förbättrades från 26 procent för perioden 1995-1999, till 37,6 procent under 2000 och till 53,1 procent under 2001.
Vi har alltså nått ungefär ett dubbelt så bra resultat i jämförelse med andra delen av 1990-talet, men vi måste trots det åstadkomma ett ännu bättre resultat.
I december i fjol antog vi nya länder- och regionala strategiprogram för åren 2002-2004, vilket ger en mer fokuserad och stabil ram för vårt ekonomiska samarbete.
I detta sammanhang välkomnar jag också överenskommelsen om att skapa en förbättrad utlåningsfacilitet från Europeiska investeringsbanken för regionen, och gratulerar rådets ordförandeskap till det goda ledarskap det har visat på detta område, vilket borde möjliggöra en större hjälp till den privata sektorn i länder söder om Medelhavet.
När det gäller Barcelonaprocessens tredje kapitel, kom vi överens om ett samarbetsprogram om rättsliga frågor, om kampen mot narkotika, om organiserad brottslighet och terrorism, och om samarbete i frågor som har att göra med migration.
Detta var en betydande framgång, eftersom alla dessa frågor är komplicerade och känsliga.
Till sist: I Valencia diskuterade vi dialogen mellan kulturer och civilisationer.
Som ni vet har kommissionen tagit en rad initiativ på detta område, däribland förslaget att inrätta en Europa-Medelhavs-fond.
Tyvärr var medlemsstaterna något motvilliga att ge det bidrag på 1 miljon euro som vi begärde från var och en av dem.
Jag har sett en stark entusiasm från alla parter när det gäller att fördjupa dialogen mellan kulturerna, men det är uppenbarligen så att vissa anser att 1 miljon euro är ett för högt belopp för tillfället.
Man har i princip kommit överens om saken - vilket jag välkomnar - men medlemsstaterna måste göra detta blygsamma ekonomiska åtagande om fonden skall kunna komma i gång.
(Applåder)
Jag vill nu ta upp läget i Mellanöstern, som kastade sin skugga över mötet i Valencia.
Den europeiska allmänheten har chockats djupt av den tragiska utvecklingen.
Jag har kraftfullt fördömt självmordsbombdåd och terroristhandlingar, och jag gör det igen utan någon som helst reservation.
Att uppmuntra barn eller ungdomar att fästa dynamit på kroppen för att döda andra, samtidigt som man tar livet av sig själv, är oerhört ondskefullt.
Ett misslyckande att stoppa detta är helt enkelt oursäktligt.
(Applåder)
Jag har dock blivit djupt upprörd när jag genom de rapporter som kommer från Västbanken fått höra hur de israeliska styrkorna uppträder där.
Det finns rapporter, som måste granskas mycket noga, om att de ibland - jag väljer mina ord på ett mycket diplomatiskt sätt - inte har tagit hänsyn till de civilas intressen, och de har förvisso ignorerat vädjanden från FN och Internationella Röda korset, om att de skall få utföra sina humanitära uppgifter.
Israel, som ett demokratiskt land, som ett pluralistiskt samhälle som stöder rättsstatsprincipen, bör uppfylla internationella uppförandenormer utan några tvetydigheter och utan några? om? och? men?.
Att vara ett demokratiskt samhälle innebär detta; rättsstatsprincipen innebär detta.
(Applåder)
Jag vill ta upp fyra punkter:
För det första, fullständigt tillbakadragande: Vi beklagar att Powells besök inte förde med sig några omedelbara resultat, varken rörande eldupphör eller ett omedelbart tillbakadragande.
Jag förstår emellertid att utrikesminister Powell lade ned ett stort engagemang under detta besök, och att besöket kanske var framgångsrikare än vad vissa kritiker har påstått.
Jag fortsätter att oroa mig för reaktionerna i Arabvärlden inför detta läge när ingenting händer.
Jag upprepar mitt starka stöd till den FN-ledda granskningsdelegationen i Jenin.
Det skulle inte ligga i Israels intresse att lämna de anklagelser som gjorts obesvarade.
Vi vill att delegationen skall göra praktiska och snabba framsteg, och vi uppmanar alla berörda parter att få i gång ett aktivt samarbete.
(Applåder)
Alla som känner Ahtisaari och de andra medlemmarna i delegationen vet att de har en stark integritet, och jag hoppas inte att det råder någon tveksamhet om detta, eftersom man har uttryckt tvivel om den roll som spelats av Larsen, som är en framstående internationell offentlig tjänsteman.
(Applåder)
För det andra, fullständigt tillträde: Med hänsyn till den humanitära situationen, måste man få fullständigt och obehindrat tillträde till de drabbade områdena, särskilt till flyktingläger, för att kunna tillhandahålla brådskande bistånd???
