# ID: svediakorp-gov424795
# author: Lage (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 439
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, ärade ledamöter!
När Europaparlamentet för inte så länge sedan gav Sacharovpriset till den angolanske ärkebiskopen Zacarias Camuenho ville det stödja alla dem som slogs för fred i motsättning till den obarmhärtiga våldslogiken och kriget.
Vi kunde då inte föreställa oss att händelserna skulle gå så snabbt så att det i dag finns stora förväntningar på fred och förlikning i detta plågade land.
Överlämnandet av priset hjälpte onekligen till att stärka fredsandan och -kraven som intog alla efter att Unitachefen försvunnit.
Angola håller nu på att lämna den tragiska kategori länder som brukar kallas länder med oändliga krig, och går nu in i en period för att bygga en varaktig fred.
Hela mänskligheten bör glädjas åt detta, särskilt alla de som älskar Angola och känner ett oändligt medlidande inför de outsägliga lidanden hos det folk som under decennier varit offer för en blodig maktkamp mellan två grupper.
I Angola finns det bara hjältar och martyrer bland det anonyma folket, inget mer!
Detta extraordinära folk har nu rätt till fred, frihet, demokrati och framsteg.
Det har rätt till bröd och frihet, rätt till en framtid.
Bara så kan äntligen de enorma förväntningar som väcktes vid avkolonialiseringen och självständigheten förverkligas.
Det internationella samfundet är nu mer än någonsin skyldigt att visa det angolanska folket moralisk och materiell solidaritet.
Tusentals och åter tusentals barn är övergivna eller försvunna.
Vi måste också nu kräva sanningen om de två unga portugiser som försvann nyligen i ett brutalt bakhåll och som är dold i ett mystiskt dunkel.
Det finns tusentals och åter tusentals stympade och miljoner fördrivna i Angola.
Alla hoppas på en lösning på sina dramatiska situationer.
Den återfunna freden och återuppbyggandet av Angola måste lösa denna verkliga mänskliga katastrofsituation.
Villkoren för fred och demokrati kan bara uppnås i Angola när maktmonopolet upphör och när de många olika politiska inriktningarna kan uttrycka sig utan tvekan eller rädsla, när makten verkligen är demokratisk och när resurserna fördelas rättvist och lika.
Vi bör vara optimistiska och försiktiga på samma gång.
Optimistiska därför att Angola nu är på rätt väg, försiktiga och vaksamma så att man inte viker av eller börjar gå bakåt.
Vi är förvånade över att röster bland ansedda oberoende intellektuella, religiösa och politiska personer har varit alltför diskreta.
Om inte hela det civila samhället reser sig i Angola kan faktiskt allt försvagas, begränsas och bli osäkrare.
Hur som helst är det dags att säga: Leve Angola!
