# ID: svediakorp-gov424794
# author: Miranda (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 522
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Det finns tillräckligt med skäl för att i dag se an debatten om situationen i Angola med en viss optimism och förhoppning som är större än i tidigare debatter.
Den snabba utvecklingen och de positiva perspektiven som just nu öppnas i landet och för det angolanska folket gör faktiskt att vi kan behandla landets situation annorlunda, nu handlar det främst om förverkligandet av åtgärder som gör det möjligt att befästa freden och återuppbyggnaden, utvecklingen och framstegen i ett land och en befolkning som plågats av decennier av krig.
Och vid detta tillfälle är det viktigt att betona och välkomna de enorma steg som redan tagits under den korta tiden sedan Jonas Savimbis död.
Vi gläds särskilt åt betydelsen och omfattningen av det samförståndsavtal som skrevs under den 30 mars inom ramen för och som komplement till Lusakaprotokollet, och även åt den amnesti som föreslogs av regeringen och godkändes den 3 april av nationalförsamlingen, samt det formella undertecknandet den 4 april om eldupphör mellan de angolanska väpnade styrkorna och Unita.
Detta är åtgärder som, tillsammans med nödprogrammet som regeringen lagt fram - med inriktning på att fyra miljoner fördrivna skall kunna återvända till sina regioner, 150 000 demilitariserade och före detta soldater skall återanpassas i samhället och 100 000 stympade och 50 000 föräldralösa skall integreras - utgör en viktig ram för att landet skall ta steget in i en ny tidsålder.
Men för att denna nya tidsålder skall bli en verklighet utan återvändo är det nödvändigt, i dag mer än någonsin, att alla politiska och sociala krafter medverkar och arbetar för att mobilisera resurser och kunniga viljor som är nödvändiga i det nya land som tycks vara på väg att födas.
Det är viktigt att i detta sammanhang, samtidigt med det nödvändiga och definitiva upphörandet av Unitas militära aktivitet och dess demilitarisering, också garantera och uppmuntra dess totala integration i det normala politiska livet i Angola som ett icke beväpnat politiskt parti.
Det aktiva och positiva bidraget från det internationella samfundet är avgörande, även det som kommer från Europeiska unionen, och det är inriktat på akut humanitär hjälp till det angolanska folket och en allmän återuppbyggnad av landet.
När det gäller Europeiska unionen, och med tanke på landets försvagade och förstörda tillstånd och den enorma återuppbyggnadsansträngning som måste ske, samt landets betydelse i regionen, är det motiverat med speciell uppmärksamhet och stöd från vår sida och kanske även antagandet av ett specifikt hjälpprogram för att befästa freden och återuppbyggnaden av Angola.
Situationens utveckling är uppmuntrande.
De åtgärder och instrument som redan har antagits har en bra inriktning.
Själva perspektivet på att genomföra de val som redan meddelats visar på en vilja att fortsätta vägen mot att normalisera politiken, även om vägen inte är fri från svårigheter och olika alternativ.
Det är en hoppfull tid och all vår verksamhet bör vara inriktad på obegränsat stöd för att det hopp som angolanerna i dag genomsyras av skall bli verklighet.
