# ID: svediakorp-gov424793
# author: Isler Béguin (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 341
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Under en lång tid har livet i Angola varit en karikatyr, en karikatyr på ett land som en brutal avkolonisering lämnat på drift, på ett afrikanskt land som fräts sönder av en outsinlig inbördeskonflikt mellan broderfraktioner och en civilbefolkning som trycks ner av misär och olyckor.
Detta folk överlever på marker som är sprängfyllda med olja, och går barfota ovanför diamantgruvor.
Angola hade bara blivit en ömklig karikatyr och dess folk visste var helvetet på jorden fanns.
Men på denna martyrmark såg hoppet dagens ljus efter det att Unitas krigsledare Jonas Savimbi skjutits till döds.
En ny dialog, som vittnar om en gemensam fredsvilja, etablerades omedelbart mellan regeringen och Unitas företrädare och fick stöd från hela världssamfundet.
Denna vändpunkt ger löfte om att bli historisk för angolanerna.
Angola skulle då kunna bli ett föredöme för nationell försoning, för normalisering och rättsstatens återkomst.
Kort sagt, detta land skulle kunna ge livet åter till sitt folk.
Angola har försett sig med de medel och gått med på de satsningar som krävs för att sammansvetsa folket och bygga upp samhället på nytt.
Naturen har skänkt detta land resurser och rikedomar som kan befria det från fattigdom och se till att det får de bästa levnadsvillkoren på jorden.
Genom att räkna med oss, med hela världssamfundets mobilisering, och framför allt unionens mångsidiga stöd, kommer Angola att kunna se ljust på framtiden.
Krigsfaran fungerar inte längre som ursäkt för unionen, som numera kan ge livsmedelshjälp till den utsvultna befolkningen.
Det finns ingen mer nödlidande elev, ingen elev som är mer angelägen att följa de demokratiska regler och de mänskliga rättigheter som Europeiska unionen föreskriver.
Och det finns knappast ett bättre exempel än vår europeiska historia som kan få Angola att undvika nykolonialismens plågor och leda landet på vägen till en hållbar ekonomisk utveckling och folkets frigörelse, i öppenhet och oberoende.
