# ID: svediakorp-gov424783
# author: Evans, Robert (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 510
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag talar i en debatt om mänskliga rättigheter - även om det var svårt att tro om man lyssnade noga på Hannans medlidsamma ord.
Det är en fråga om mänskliga rättigheter som vi diskuterar här.
Det är ingen enkel fråga, och ingen borde heller påstå det.
Den har inte bara blivit brådskande på grund av den ekonomiska effekten på näringslivet eller på transportindustrin, som jag har stor sympati för.
Det är en mycket allvarlig och oroande situation, som inte är särskilt smickrande för någon.
Situationen har, som andra har sagt, påverkat ett stort antal människor och regeringar - både i Frankrike, Förenade kungariket och andra länder - likväl som lokala myndigheter.
Detta är en fråga som mitt utskott i parlamentet också har diskuterat mer än en gång.
Man kan gå tillbaka och försöka finna olika anledningar till varför många människor befinner sig där.
Jag förkastar Hannans mycket förenklade och inhumana förslag.
Detta är en situation som har förvärrats under de senaste åren, och problemet är mycket mer omfattande än han antydde.
Men precis som parlamentet måste skydda näringslivet och transportindustrin, har Europa - men inte uteslutande Förenade kungariket eller Frankrike - en plikt att ta hand om och skydda dem som ansöker om asyl.
Det handlar om desperata människor.
Vissa har flytt för att de fruktat för sina liv, och vi borde kunna ge dem en fristad, och alla möjligheter att lämna in en asylansökan.
Det här är vad som behandlas i Dublinkonventionen, som vi försökte ompröva tidigare den här veckan i Marinhobetänkandet.
Vi behöver en Dublinkonvention som gör det möjligt för asylsökande att känna sig säkra och trygga, och att lämna in sin asylansökan i det första EU-land som de når fram till.
Tidigare i veckan ingav andra sidan av kammaren ändringsförslag i vilka man föreslog att asylsökande borde informeras om sina rättigheter på vilket språk som helst, och inte nödvändigt vis på ett språk som de förstår.
Det är inte så man bör gå tillväga, och det förklarar varför människor ibland rör sig vidare till ett annat land.
Detta är inte en fråga om vem som stöder vilket ändringsförslag och vem som inte gör det.
Personligen har jag inga problem med ändringsförslag 2, som jag utfrågades om tidigare.
Vi måste se till att systemet fungerar, för alla de människors skull som flyttar omkring i Europa.
Vi måste uppnå en säker och fungerande situation för näringslivet.
Vi måste arbeta mot ett gemensamt europeiskt asylsystem.
Utan ett sådant kommer inte Europa att fungera, och vi kommer tvingas att återkomma till dessa frågor om och om igen.
Vi måste ha ett gemensamt europeiskt asylsystem inom medlemsstaterna som människor förstår och som fungerar.
Jag och mina kolleger på den här sidan av kammaren och vissa andra kolleger kommer att arbeta konsekvent för detta under de kommande månaderna.
