# ID: svediakorp-gov424776
# author: González Álvarez (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 300
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Låt mig säga att jag känner något av en trötthet efter den här veckan, efter alla kvällar vi talat om bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna.
Jag menar inte att jag är trött på att diskutera den här frågan, jag är trött på att vi trots parlamentets ständiga påtryckningar inte når några resultat.
Det uppstod stora förväntningar i och med undertecknandet av Guatemalas fredsavtal år 1996 och El Salvadors avtal.
Nu talar man om behovet av en dialog i Colombia.
Problemet är att avtalen inte följs och det är det vi måste tala om här i dag, att detta grusar majoriteten av befolkningens förhoppningar, i det här fallet Guatemalas befolkning som - vilket Camilo Nogueira mycket riktigt påpekade - till stor del utgörs av inhemska folkgrupper.
Jag tror att det bästa sättet att minnas monsignor Gerardi, som var ansvarig och redaktör för det ypperliga historiskt klargörande dokument som i dag bör vara vägledande för de flesta domare i Guatemala som talar om de brott som begicks under inbördeskriget, är att kräva att avtalen följs, att det verkligen genomförs en jordbruksreform, vilket inte har skett, att Guatemalas folk respekteras - vilket inte sker, eftersom de fortfarande lever i extrem fattigdom - att man bromsar det ökande våldet mot befolkningen och dess företrädare, försvarare av de mänskliga rättigheterna, företrädare för jordbrukarna, fackföreningsrepresentanter, religiösa företrädare, personer som står nära majoriteten av befolkningen.
Tyvärr har inte de flesta mänskliga rättigheterna i Guatemala respekterats hittills.
Därför anser jag att vi måste begära att vi i Europeiska unionen med de medel vi förfogar över utövar vårt inflytande för att det fredsavtal som unionen i hög grad medverkade till respekteras.
