# ID: svediakorp-gov424734
# author: Berthu (NI) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 220
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Betänkandet av Fatuzzo om stabiliteten i pensionssystemen inom Europeiska unionen visar på ett fascinerande sätt hur Bryssel lyckas lägga beslag på en fråga, som om behörigheten är något som kommer av sig självt, samtidigt som den inte nämns med ett ord i fördragen.
Pensionsfrågan är juridiskt sett, och detta är odiskutabelt, en rent nationell befogenhet.
Allt börjar som vanligt med försiktiga meddelanden från kommissionen som skall visa att pensionssystemens stabilitet på ett eller annat sätt påverkar vissa av EU: s befogenheter.
Samtidigt smyger man in? små meningar? i slutsatserna från Europeiska rådets olika toppmöten (Lissabon, Stockholm, Göteborg, Laeken) som legitimerar kommissionens tillvägagångssätt.
En dag anses idén tillräckligt inarbetad för att rådet i Barcelona (mars 2002) skall förvåna allmänheten genom att uppmana till en höjning av pensionsåldern med i genomsnitt fem år.
Detta är praktiskt taget en ren och skär inblandning från EU: s sida, utan att någon demokratisk debatt har förts.
Innehållsmässigt går de uttryckta idéerna dock i rätt riktning.
Men detta är ett ofrånkomligt inslag i knapermetoden: för att överföringen av befogenheter skall ske osynligt och smärtfritt krävs det i ett första skede att den politik som framförs är oomstridd.
