# ID: svediakorp-gov424702
# author: Martínez Martínez (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 436
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Förra lördagen i Madrid deltog jag i ett av de många rundabordssamtal som anordnades inom ramen för forumet för de icke-statliga organisationerna som följde på Förenta nationernas andra världskonferens om åldrande.
Där sades det att befolkningens åldrande påverkar såväl nord som syd, trots den ökande dualism och ojämlikhet som utvecklas mellan samhällena i den utvecklade världen och de länder som kämpar för att ta sig ur underutvecklingen.
Allra mest intressant är kanske att inse att de äldre har tre särskilda behov, oberoende av var de bor i världen.
Det första behovet är hälsovård i de åldrar där personernas hälsa medför allt högre vårdkostnader, det andra är garanti för ekonomisk trygghet för att de äldre skall kunna fortsätta leva oberoende när de slutar arbeta av åldersskäl och det tredje är samhällets sociala hänsynstagande, respekt och hur samhället värderar äldre, inte bara som ett erkännande av det arbete de har utfört - vilket även måste erkännas - utan även för den roll och den funktion som dessa äldre personer måste finna och inneha i vårt sociala nätverk.
Om dessa behov tillfredsställs får de äldre lyckligtvis möjlighet att leva värdigt under ett antal år, som blir allt fler.
I Europeiska unionens medlemsstater har man i allmänhet lyckats bemöta de två första behoven på ett i stort sätt godtagbart sätt: läkarvård och ekonomisk trygghet, även om bidragen ärligt talat fortfarande är otillräckliga och därmed kan förbättras och man måste vara vaksam inför de hot som kan uppstå mot varaktigheten av dessa bidrag.
Däremot har man gjort få eller inga framsteg när det gäller det tredje behovet: hänsynstagande och ansvar för de äldre i våra samhällen.
Ur världsperspektiv är utvecklingen ännu sämre, mycket sämre.
Där uppfylls inget av de tre kraven ens på minsta sätt och om det uppfylls är det inom det tredje området, respekt och medansvar för de äldre, som man kan finna något positivt.
Inom ramen för de demografiska perspektiv som dagligen ändrar migrationsflödena är dessa ytterligare utmaningar som vi måste ta itu med.
Detta är vad man gjort vid Förenta nationernas andra världskonferens om åldrande i Madrid.
Där har en ny strategi stakats ut som Europeiska unionen beslutsamt bör stödja, vilket vi gör i parlamentet i dag när vi antar det utmärkta förslag som lagts fram av vår kollega Podestà.
Vi måste göra detta för vår framtid och för en framtida värld som måste bli mer solidarisk och därmed även mer rättvis mot de äldre.
