# ID: svediakorp-gov424692
# author: Reding (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,372
# sentences: 64
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Först skulle jag vilja - och det är inte bara en tom fras - tacka alla ledamöter och deras föredragande för detta omsorgsfulla arbete, som innebär att parlamentet ställer upp på kommissionens förslag.
Det är mycket viktigt att parlamentet och kommissionen arbetar sida vid sida.
Det är inte alltid så lätt, vilket har påpekats, att inrätta ett direkt samarbete med parlamentet i de utbildningsfrågor som berör oss, eftersom det saknas lagstiftning.
Jag beklagar detta och önskar att det kunde ändras.
Vid mina besök i det behöriga parlamentsutskottet har jag redan flera gånger framhållit att jag meddelar utskottet så snart det kommer några nyheter, och jag inbjuder ledamöterna att ta sådana initiativ som gör att kommissionen kan ta hänsyn till parlamentets mycket viktiga förslag på det här området, som vi är så angelägna om.
Herr talman, mina damer och herrar!
Syftet med det meddelande som kommissionen antog i juli förra året var att inleda en debatt om samarbetet med tredje land, med hänsyn till de förhållanden som de ärade ledamöterna redan har framhållit: globaliseringen, den ökade internationella rörligheten, Europas bristande konkurrenskraft på den internationella utbildningsmarknaden, behovet av att uppmuntra den kulturella förståelsen hos våra ungdomar och ungdomar från tredje land.
Kommissionen påpekade att detta samarbete med tredje land grundas på artikel 149 i fördraget.
Jag vill också tillägga att detta samarbete är, vid sidan av vad fördraget föreskriver, ett sätt att främja dialogen mellan civilisationer.
Med detta som utgångspunkt har kommissionen dragit två slutsatser.
För det första: om vi bygger broar mellan universiteten inom Europeiska unionen, vilket vi håller på att göra, måste vi också bygga broar mellan de europeiska universiteten och universiteten på andra kontinenter.
Detta är just vad det aktuella betänkandet handlar om.
För det andra: Vi måste se till att våra insatser på området synliggörs, på ett sådant sätt att vi marknadsför Europa som framstående kunskapscentrum och lockar till oss studenter som söker efter en internationell utbildning.
Vi har ställt upp två mål.
Det första är att vi i partnerländerna och inom gemenskapen skall utbilda högt kvalificerad arbetskraft, tack vare en ömsesidig utveckling av arbetskraften.
Vi vill inte medverka till brain drain, utan önskar att de studenter som har utbildats hos oss - inte bara i ett land utan i flera, för det är däri vårt europeiska mervärde ligger - återvänder till sina länder för att som vuxna veta vad det handlar om när de måste fatta beslut inom den privata eller offentliga sfären, i ett globalt sammanhang.
Sedan vill vi självklart marknadsföra gemenskapen som ett internationellt framstående centrum för studier.
Vi har spetsforskningscentrum, sådana finns.
Vi måste sätta dem i förbindelse med varandra och stärka deras konkurrenskraft, så att de blir kända.
Mina damer och herrar!
Det är med konkreta insatser som vi gör framsteg.
Den första av dessa konkreta insatser är Tempus-programmet, som är avsett för våra Medapartner.
Detta initiativ har självklart placerats inom ramen för Barcelonaprocessen, men är också ett svar på begreppet förstärkt utbildningssamarbete, som förekommer i meddelandet.
Föredraganden nämnde Alfa-programmet.
Jag kan tala om för henne att vi håller på att utveckla ett Alfa Plus-program för länderna i Central- och Sydamerika.
Med Alfa Plus planerar vi att - inom den institutionella ramen för förbindelserna mellan universiteten - att tilldela fler än 3 000 stipendier till studenter som tas emot vid våra universitet.
Ni kan således se att vi på ett mycket konkret sätt håller på att utveckla pilotprojekt på andra kontinenter.
Vi räknar dessutom med att fortsätta att arbeta i den riktningen.
Vi stöder helt och hållet den grundanalys som Europaparlamentet och medlemsstaterna har gjort.
För en gångs skull finns det en vacker enhällighet om den fråga vi diskuterar.
Kommissionen har dessutom noterat kraven på ett ramförslag, som ett svar på de analyser som gjorts.
Vi arbetar redan på detta, och jag kommer kanske att kunna lägga fram förslaget redan i år.
Ni förstår säkert, fru föredragande, mina damer och herrar, att jag inte kan gå in på detaljerna i dag, men vi kommer med all säkerhet att ta hänsyn till de många idéerna i betänkandet av De Sarnez.
Jag kommer självklart att hålla det behöriga parlamentsutskottet underrättat.
Herr talman!
Om ni så tillåter skulle jag nu vilja svara helt kort på vissa av de förslag som De Sarnez har utarbetat.
Jag tror att jag redan har svarat på frågorna om pilotprojekten: Alfa, Tempus, m.fl.
Föredraganden vill att man skall göra en analys av universitetens kvalitet och att man inrättar gemensamma utbildningsprogram med gemensamma utbildningsbevis, med hjälp av ECTS-systemet.
Detta är vad vi håller på att göra.
Vi arbetar med att utveckla pilotprojekt där tre till fyra universitet från tre till fyra länder samarbetar med utgångspunkt i en gemensam kursplan som skall leda fram till en europeisk master, en europeisk magisterexamen.
Planerna är att universitetsrektorerna skall samlas vid en stor konferens i Berlin under 2003, där de skall presentera de pilotprojekt som har startats, vissa redan under det pågående skolåret, men de flesta under 2002-2003.
Vi kommer således att analysera de första resultaten i Berlin, och jag hoppas att initiativet kommer att få en snöbollseffekt, och att många universitet går in i det nya systemet när de ser att det är mycket positivt.
När det gäller den grundliga inventeringen av den internationella rörligheten tror jag, fru De Sarnez, att det framför allt är OECD och Unesco som bör göra en sådan analys.
Vi för just nu samtal med dessa två organ, som i sitt analysarbete har problem med statistikens jämförbarhet och med statistik som är alltför gammal och därmed inte i fas med nuvarande förhållanden.
Men enligt vår mening är det just dessa båda organ som skall göra analysen.
Vi kommer att ha ett nära samarbete med dem.
När det gäller kvaliteten på mottagandet, administrativa rutiner, bostadsfrågan och stipendier vill jag påminna om att utbildningsministrarna samlades till ett stort möte på Sorbonne under det franska ordförandeskapet, för att under en hel dag tala om hinder mot rörligheten.
Allt detta skrevs ned och undertecknades av våra stats- och regeringschefer vid toppmötet i Nice.
Det har fattats ett politiskt beslut på högsta nivå.
Vårt problem är att de verkliga förhållandena inte följer med tillräckligt snabbt, eftersom den här typen av frågor måste lösas av de nationella regeringarna.
Och då talar jag inte ens om utbildningsministrarna, eftersom det ofta är social- eller inrikesministern som måste hugga i.
Vi måste alltså utöva vänskapliga påtryckningar på regeringarna, så att de avvecklar hindren mot rörlighet, som ofta inte är särskilt betydelsefulla.
Men vi kan också se framsteg i det här sammanhanget.
Jag skall ge er ett exempel: I somliga länder kunde studenterna inte ta med sig sina stipendier för studier i ett annat land, vilket var ett allvarligt hinder mot rörligheten.
Nu har flertalet berörda ministrar vidtagit åtgärder för att deras studenter skall kunna fortsätta ta emot sina stipendier även om de fullföljer sina studier i en annan stat.
Den sista punkten: språk.
Ni vet att år 2001 var Europeiska året för språk.
Detta har faktiskt fått saker och ting att röra på sig.
Det säger jag med stor beundran för utbildningsministrarnas snabba reaktion, eftersom de har genomfört skolreformer för att barnen redan i tidig ålder skall börja lära sig ett eller flera främmande språk.
Vid toppmötet i Barcelona tog stats- och regeringscheferna till sig vår slogan: modersmålet plus två.
Det går alltså framåt, det framskrider.
Inte tillräckligt snabbt, men i rätt riktning.
Jag är säker på att vi med parlamentets hjälp kommer att kunna gå snabbare fram för att nå vår gemensamma vision.
