# ID: svediakorp-gov424671
# author: Papayannakis (GUE/NGL). - (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 429
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, värderade kolleger!
För varje dag som går, får vi allt rikare erfarenheter av de stora framstegen på massmedias, i synnerhet televisionens, område.
Ni ser nog alla i era länder, liksom i alla fall jag ser i mitt hemland, framväxten av dessa ytterst smaklösa program, som bygger på att man med människors samtycke stänger in dem, ja man skulle kunna säga att man håller dem fångna, på en viss plats, och sedan uppmanas TV-publiken att titta genom nyckelhålet och väntar sig att få se någonting som kittlar deras fantasi, vanligtvis någon sexscen, vi får inte låta lura oss, eller också sitter de och väntar på något oväntat, som kan bli intressant.
Men samtidigt, och framför allt i de känsligaste åldrarna, visar man som förebild fram en person som spelar ett slags lotteri, en person som satsar både kropp och själ på att vinna en viss summa pengar på de övrigas bekostnad.
Jag anser att detta är fullständigt oacceptabelt och vansinnigt, och man kan ju inte bekämpa det genom lagstiftning eller genom administrativa ingripanden.
Jag tror inte att man kan få bukt med detta genom tekniska regler - vilket också har framförts av andra kolleger - inte ens genom att informera och undervisa barnen, därför att ett förbud innebär naturligtvis en hemlig lockelse.
Jag tror därför inte att allt detta räcker, fru kommissionär, i synnerhet inte som dessa ämnen och dessa program i dag eller i morgon kommer att vara tillgängliga över hela världen tack vare Internet.
Jag anser att det krävs något slags europeisk lagstiftning eller något slags regler, som är strängare än de vi har i dag.
Jag tror inte särskilt mycket på självsanering, för konkurrensen har sina hårda regler.
Däremot är det nog lämpligt att tänka sig ett slags etisk kod, som är mera tvingande än i dag.
Vi borde ge föräldrar och konsumenter rätt att sätta åt dem som producerar dessa usla program.
Detta kan kanske tjäna som motvikt mot konkurrensen.
Vi måste naturligtvis också tänka på de mera tekniska frågorna om sändningstider för detta slags program, så att sändningen av dessa program inte går ut över barnens sysselsättning, deras sömn osv.
Trots detta är jag fortfarande pessimistisk, herr talman, i fråga om dessa programs fortsatta utveckling, såvida vi inte kan komma på något annat med större originalitet och med större fantasi.
