# ID: svediakorp-gov424643
# author: Skinner (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,298
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det har framför allt att göra med att Europeiska rådet i Lissabon genom sina målsättningar siktade på att göra Europeiska unionen till den mest dynamiska och kunskapsbaserade ekonomin i världen senast 2010, som vi har fått den handlingsplan för riskkapital som vi har i dag.
Det var optimistiskt av regeringarna att ange detta mål, inte orealistiskt, med tanke på att de har resurser för att uppnå det.
Det krävs att vi antar en stimulerande struktur, i syfte att främja branscher med hög tillväxt, som t.ex. informations- och bioteknikbranscherna, och de arbetstillfällen som måste komma.
Små och medelstora företag är en del av denna process, och det är detta det handlar om, dvs. att dra till sig kapital för att främja dessa branscher.
Varför behöver vi handlingsplanen för riskkapital?
Om vi jämför Europeiska unionen och Förenta staterna när det gäller affärsfrämjande åtgärder och finansiering av aktiekapital, särskilt avseende små företag, uppvisar verksamheten för riskkapital en väldig klyfta i samband med Europeiska unionens konkurrensberedskap.
Vi var tvungna att upprätta en struktur för att kunna ta itu med Europeiska unionens framtid.
Till att börja med, och kommissionen har gjort detta på ett ganska bra sätt - efter påtryckningar från parlamentet - var vi tvungna att ta bort större hinder och ange riktmärken i samband med borttagandet.
Ramen för dessa riktmärken har nu fastställts.
Den första handlar om uppsplittring av marknader.
Hur får egentligen företagen in främmande kapital och aktiekapital i Europeiska unionen?
Det råder olika och blandade förhållanden i de 15 medlemsstaterna.
De kan bäst beskrivas, å ena sidan, som marknader som befinner sig i ett begynnelsestadium, och, å andra sidan, mer sofistikerade och utvecklade förhållningssätt.
Många små och medelstora företag får in kapital genom banklån.
Detta är helt korrekt i vissa lägen; men det är inte alltid så lämpligt att ta banklån för nya och spännande projekt eller uppdelningar av företag.
På områden där det är troligt att det finns en risk i sammanhanget, t.ex. när det gäller internetkonsultföretag, kan banklån betraktas som olämpliga och ogenomförbara.
Det krävs då alternativa förfaranden - företagsänglar, investeringsgrupper eller privata investerare - som sammanför folk med, å ena sidan, idéer, och, å andra sidan, pengar.
På institutnivå, finns möjligheten till kvotering på AIMS-marknaden i, t.ex., Förenade kungariket, och kanske t.o.m. idén att använda pensionsfonder för att möjliggöra högre vinster, i stället för obligationer och? säkra? aktier.
Med tanke på strävan efter dessa högre vinster för potentiella nya och växande företag, är det kanske inte överraskande att det har vuxit upp en hel industri på detta område.
På liknande sätt innebär dessa investerares försiktiga förhållningssätt, med deras tillämpning av normal aktsamhet, att spontanitet inte är en del av riskbedömningen, som man kanske först skulle ha trott.
Om EU vill spela i? högsta divisionen? när det gäller industriell tillväxt och konkurrens, så är finansieringen av morgondagens företag av yttersta vikt.
Detta är den krassa verkligheten för en marknad som hålls tillbaka, inte bara av den långsamma utvecklingen i samband med anskaffande av främmande kapital, utan också av karaktären hos de institutionella och regelverksmässiga hinder som hämmar ytterligare utveckling i Europeiska unionen.
Låt oss ta en titt på vissa av dessa hinder.
När det gäller det administrativa, är det trevligt att se att de administrativa formaliteterna i samband med bildande av företag nu har fått en framträdande plats i företagsstadgan.
Detta stöder den utveckling som vi hoppas att få se.
Jag noterar också att Generaldirektoratet för näringsliv i januari 2002 började att arbeta med riktmärkning av administrationen för bildande av företag.
Kostnaden för att bilda företag varierar i Europeiska unionen, och det har skett vissa framsteg.
Men titta på en del tillståndsfrågor.
Titta på en del av de andra frågorna som hämmar företagen.
Det är viktigt att göra distinktioner, och vi ser här företag inom högteknologi, läkemedel och bioteknik som tvingas gå igenom ett litet helvete, och man måste kanske ta en titt på det.
Vi måste undersöka hur dessa företag klarar sig.
Vi behöver inte bara undersöka nybildningar - företag växer, de utvecklas eller köps upp.
Av praktiska skäl behöver vi alltså kunna bedöma vilka företag som är intressanta när det handlar om riskkapital.
Fortfarande är uppköp - särskilt uppköp av företagsledningen - den enskilt största verksamhetskategorin i riskkapitalbranschen.
Ett borttagande av rättsliga hinder innebär att man inför nya direktiv.
Här sammankopplar man de förhållningssätt som är nödvändiga för att en ny gemensam marknad skall kunna växa fram.
Nyligen antogs direktivet om prospekt, och detta - på grund av detta parlaments agerande, anser jag - skyddar nu små och medelstora företag från byråkratiska krav på återkommande registrering, eller de faror som hotade deras förmåga att få tillgång till kapital.
Frågorna i samband med direktivet om prospekt som parlamentet måste ta upp, kunde ha undvikits om det från första början hade skett tillräckliga hänvisningar till handlingsplanen för riskkapital.
Låt mig också bara nämna pensioner och vårt behov av att få ett pensionsdirektiv av god kvalitet - ett som undviker det alltför försiktiga förhållningssättet.
Detta förhållningssätt skulle faktiskt minska utsikterna av någon som helst finansiering från pensionsbranschen - en bransch som i Förenta staterna utgör en viktig källa för investeringar i små företag.
Om man använder detta alltför försiktiga förhållningssätt, kan vi lika gärna vara utan ett pensionsdirektiv i Europeiska unionen.
Handlingsplanen för finansiella tjänster samlar många av de direktiv som är nödvändiga för ett genomförande av handlingsplanen för riskkapital, däribland de flesta av dem som jag redan har nämnt.
Men nu när Lamfalussy-frågan är löst i praktiken, kommer utvecklingen att vara garanterad, vilket ser till att kravet om ett regelverk för handlingsplanen för riskkapital kommer inom räckhåll.
Konsekvenserna för små och medelstora företag har sedan länge intresserat många parlamentariker som inte vill något annat än att ge företagen största möjliga fördelar.
Kommissionens riktmärkning av sina resultat på dessa områden, har gett Europaparlamentet och rådet ett instrument för att mäta den utveckling som görs inom Europeiska unionen.
Hittills har utvecklingen varit bra, om än litet långsam.
Man har nämnt andra områden, t.ex. beskattning, dubbelbeskattning av riskkapital eller vinstbeskattning, skattearrangemang för nya företag och jämförande skattesatser med mindre riskfyllda kapitalformer.
Dessa områden har tagits upp av en rad medlemsstater, men man behöver alltjämt få litet mer substans i dessa frågor.
När det gäller mänskliga resurser, måste vi också få den typ av fortbildning eller råd som är nödvändiga för att hjälpa dessa företag att blomstra: Livslångt lärande och initiativ inom yrkesutbildningen kan ses som en inledning av spridningen av bästa metoder, likaså införandet av företagsmentorer i vissa länder och en utveckling av skolläroplanerna.
De högteknologiska småföretag som, när allt kommer omkring, är målgruppen för handlingsplanen för riskkapital, har själva ont om resurser.
Under toppmötet i Lissabon 1997 kastade man handsken för handlingsplanen för riskkapital, i syfte att Europeiska unionen skulle utveckla saken vidare.
Man förväntar sig att regelverket skall vara klart senast 2005, och den kunskapsbaserade ekonomin senast 2010.
Handlingsplanen för riskkapital är i sig själv inte någon generalplan för ökad tillväxt eller fler arbetstillfällen, men den är en nödvändig struktur.
Det har skett framsteg, men det har gått ganska långsamt.
