# ID: svediakorp-gov424576
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 953
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag vill börja med att välkomna och tacka de Miguel, statssekreterare för Europafrågor i Spanien.
Jag vill tacka honom för hans förståelse.
Vår tid tog slut, men ibland är saker och ting väldigt komplicerade.
Jag vill gratulera Damião till hennes utmärkta betänkande om en så pass känslig och tekniskt komplicerad fråga som asbest.
I syfte att komplettera förbudet mot försäljning och användning av asbest och produkter som innehåller det, är det nödvändigt att ändra och modernisera bestämmelserna i det befintliga direktivet, för att på så sätt koncentrera de förebyggande åtgärderna på de arbetstagare som exponeras mest för asbest, dvs. de som utför reparationer och rivnings- och underhållsarbeten.
Jag vill gratulera kammaren till kvaliteten på dess ändringsförslag.
Jag förstår i hög grad varför ni insisterar på behovet av att höja skyddsnivåerna, inte bara för arbetstagare, utan också för allmänheten och miljön.
Detta är tyvärr inte möjligt med hänsyn till artikel 137 i fördraget, som är den rättsliga grunden för detta förslag.
Jag svarar på ledamöternas förslag genom mina kommentarer och min motivering för förkastande eller godkännande av ändringsförslagen.
Kommissionen kan fullständigt godta ändringsförslagen 1, 11, 17, 18, 19, 22, 31, 32, 34 och 39, eftersom de förbättrar textens kvalitet och / eller förtydligar dess innebörd.
Även om jag instämmer i idéerna bakom ändringsförslagen 2, 4, 7, 8, 9, 12, 13 och 14, kan kommissionen inte godta dem av skäl som har att göra med rättslig enhetlighet och lagstiftningsteknik.
Kommissionen måste förkasta ändringsförslag 16 och andra delen av ändringsförslag 25, därför att man tydligt har angett arbetsgivarens ansvar i direktiv 89 / 391, och ytterligare ändringar skulle föra med sig en rättslig osäkerhet när det gäller ansvarsfördelningen.
När det gäller gränsvärdet, kan kommissionen inte godta ändringsförslagen 15, 21 och 42, eftersom dessa skulle införa två olika gränsvärden, vilket ger olika skyddsnivåer för arbetstagare som sysslar med olika verksamhet.
Gränsvärdenas uttryck som en genomsnittshalt under fyra timmar i stället för åtta timmar, måste dessutom förkastas, därför att det skulle skapa förvirring vid jämförelse med samma värden i internationella standarder, då man använder en referensperiod på åtta timmar.
Ändringsförslagen 5, 10, 27, 38 och 40 kan inte godtas av kommissionen, därför att artikel 137, som är rättslig grund för direktivet, inte tillåter ett erkännande av och ekonomisk ersättning för yrkessjukdomar och endast har att göra med skydd av arbetstagare.
I vilket fall som helst, är ersättningen en subsidiaritetsfråga.
I enlighet med subsidiaritetsprincipen, kan kommissionen inte godta ändringsförslagen 30, 33, 35, 36 och 37.
Ändringsförslag 29 kan inte godtas, eftersom direktiv 89 / 391 föreskriver en skyldighet för arbetsgivaren att tillhandahålla lämplig fortbildning för arbetstagarna, inte bara en skyldighet att göra fortbildning tillgänglig.
Ändringsförslag 41 kan inte stödjas av kommissionen, därför att det skulle föra med sig - då verksamheten omfattar sporadisk och lågintensiv exponering - en onödig, extra byråkratisk börda för företag och nationella förvaltningar, utan någon ytterligare nytta.
Till sist: Kommissionen anser att ändringsförslagen 3, 6, andra delen av ändringsförslag 23, ändringsförslagen 24, 26 och 28, redan finns innehållsmässigt i förslagets olika artiklar, och därför inte kan godtas.
Innan vi avslutar, finns det en verkligt politisk fråga: kommer direktivet i sin nuvarande lydelse att förhindra export till tredjeländer efter 2005?
Svaret är, tyvärr, tydligt: nej, det kommer det inte att kunna göra.
Detta är en av de viktigaste frågorna som kommissionen och rådet håller på att diskutera.
Ett totalförbud skulle kunna vara en lösning, men då - och kommissionen har inga invändningar mot detta tillvägagångssätt - måste ni hålla med om att det är ett mycket komplicerat problem, därför att om vi genomför ett totalförbud måste vi inte bara ta hänsyn till problemen i samband med rivnings- och underhållsarbeten - och de arbetstagare som exponeras i samband med denna verksamhet - utan också det faktum att det finns en förteckning över olika produkter som innehåller mycket små mängder av asbest, som inte är farliga, och vi måste komma fram till hur vi kan lösa detta mycket komplicerade problem för den inre marknaden.
Det ställdes en fråga om undantag för asbestcement.
Eftersom min kollega, som är expert på denna fråga, har berättat för mig att det finns verkliga problem med denna produkt, kan vi inte göra undantag för den.
Den är åtminstone inte mindre farlig än de produkter som undantas.
Sammanfattningsvis, kan kommissionen fullständigt godta ändringsförslagen 1, 11, 17, 18, 19, 22, 31, 32, 34 och 39.
Den kan delvis godta ändringsförslagen 20, 23 och 25.
Den förkastar ändringsförslagen 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 13, 14, 15, 16, 21, 24, 26, 27, 28, 29, 30, 33, 35, 36, 37, 38, 40, 41 och 42.
Det har varit en mycket intressant debatt, och jag har ingen anledning att hänvisa till direktivets innehåll, därför att alla håller med om att det är ett av de viktigaste direktiven som behandlar hälsa och säkerhet i vår lagstiftning.
(Applåder)
