# ID: svediakorp-gov424561
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 984
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Herr talman!
Jag skulle vilja tacka herr Fatuzzo för hans betänkande och samtidigt buga för den lidelse och ihärdighet med vilken han ägnar sig åt frågan om reformerna av pensionssystemen.
Den monetära unionen och den allt större integreringen av den ekonomiska politiken i Europeiska unionens länder ger obestridligen all politik en europeisk dimension, även sådan politik som fram till för några få år sedan var strängt nationell.
I december enades man i såväl rådet (ekonomiska och finansiella frågor) som rådet (arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor) om gemensamma mål och arbetsmetoder beträffande pensioner.
Jag anser att det är ett viktigt politiskt steg att båda råden, inte bara Ekofinrådet, utan även rådet (arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor), griper sig an pensionsfrågan med eftertryck och intensitet.
Vi har i denna kammare sagt många gånger att detta inte är en ekonomisk fråga, utan en social fråga med ekonomiska dimensioner.
Jag anser att parlamentet i dag, med sitt betänkande, fullföljer ett hoppingivande steg av samarbete mellan rådet, kommissionen och parlamentet om ett nytt, ambitiöst samarbetsprogram inom ramen för pensionsfrågan.
I juni 2001 lade kommissionen fram sin rapport om pensionerna.
Jag anser att det är mycket viktigt att upprepa det som framgår av såväl kommissionens rapport som parlamentets betänkande.
Reformen av pensionssystemen kan inte ske i ett tomrum.
Det är inte fråga om en enstaka lagstiftning.
Det är en fråga som berör politiken på en rad områden, vars återverkningar kommer att påverka pensionssystemen.
Jag nämner politiken för att lösa Europas demografiska problem.
Diskussionen om den demografiska utmaningen aktualiserades i samband med konferensen i Madrid om den allt äldre befolkningen och handlar naturligtvis om, å ena sidan, ökningen av den förväntade livslängden och, å andra sidan, de europeiska staternas svårigheter att finansiera medborgarnas pensioner.
Ett annat stort kapitel är sysselsättningen, och jag erinrar om de betydelsefulla mått och steg som vidtagits av Europeiska rådet i fråga om de konkreta målen för äldre arbetstagares deltagande på arbetsmarknaden.
Jag skulle vilja lägga särskild tonvikt på detta.
Det räcker inte med att vi arbetar för att höja åldersgränserna - en åtgärd som rättfärdigas av ökningen av den förväntade livslängden, men även av de ekonomiska problemen.
Det är inte tillräckligt.
Vi måste samtidigt lägga fram och genomföra en sammansatt politik som bevarar och ger äldre arbetstagare incitament att stanna kvar på arbetsmarknaden.
I den privata sektorn och i ett stort antal branscher är det i dag utomordentligt svårt för människor över 50 år att behålla eller finna ett arbete.
Det behövs följaktligen investeringar och en konkret politik på sysselsättningsområdet, så att dessa människor kan vidareutbilda sig och så att särskilda kvoter reserveras för äldre inom utbildnings- och yrkesutbildningssystemen.
Jag skall naturligtvis nämna politiken för bekämpning av fattigdom och social utslagning.
Många ledamöter har tydliggjort sambandet mellan politiken för fattigdomsbekämpning och reformerna av pensionssystemen, och kommissionen arbetar för närvarande särskilt med att fastställa indikatorer på pensionernas tillräcklighet i förhållande till fattigdomsfakta.
Damer och herrar ledamöter!
Pensionsfrågan är självfallet en fråga för den nationella politiken, och i många länder är det en regionalpolitisk fråga.
Europeiska unionen har inte uttryckt någon vilja - och jag tror att det skulle vara omöjligt - att lägga sig i de nationella systemen eller att ge riktlinjer om vilket system som är bäst och vilket som är sämst.
Det är dock tydligt att det både på grund av rörligheten - många ledamöter har tagit upp de nya men många problem som står i samband med att arbetstagarna rör sig runt i Europeiska unionen - och på grund av de gemensamma skälen till stabilitetsproblemen finns ett behov av samarbete.
Detta behov verkar tillfredsställas med metoden för öppet samarbete.
Denna metod är ett nytt instrument.
Vi har prövat det inom ramen för sysselsättningspolitiken och politiken för bekämpning av fattigdom och utslagning, och det är nu dags för ett stort prov inom ramen för pensionsfrågan.
Finns det demokratiska tomrum?
Svaret är ja!
Finns det ytterligare utrymme för samarbete med parlamentet?
Svaret är ja!
Jag vill erinra om Europaparlamentets roll i genomförandet av metoden för öppet samarbete på sysselsättningsområdet.
För varje år som går ökar parlamentets delaktighet, allt större hänsyn tas till era förslag rörande riktlinjerna och parlamentet spelar en mycket viktig roll i det konkreta genomförandet.
Det är nu dags att tillämpa denna samarbetsmetod på pensionsområdet.
I september kommer medlemsstaterna att lämna in sina första rapporter.
Parlamentet kommer att kunna påverka kommissionens gemensamma rapport.
Jag skulle dock vilja säga att jag inte har några invändningar mot att alla rapporter vidarebefordras till utskottet för sysselsättning och socialfrågor, så att vårt samarbete blir mer påtagligt redan från första stund.
Slutligen, angående två frågor med en europeisk och konkret dimension.
Den första är att vi i enlighet med det europeiska regelverket och den europeiska lagstiftningen är skyldiga att ta hänsyn till jämställdhetsperspektivet vid alla reformer.
Den andra punkten är att planeringen bör omfatta utvidgningen och kandidatländerna, vilket med rätta har betonats.
De överläggningar med kandidatländernas myndigheter som ni planerar att hålla i maj utgör en bra utgångspunkt för detta samarbete, eftersom kandidatländerna om två år från i dag bör delta i detta gemensamma projekt.
Jag tycker att den gemensamma rapport som vi har samtyckt till och som innehåller tre grundprinciper och elva punkter vilka måste ligga till grund för alla länders genomförande av reformen har två stora vinster: för det första, att den ekonomiska och den sociala dimensionen lever sida vid sida och, för det andra, att vi ger den nationella politiken största möjliga europeiska mervärde.
