# ID: svediakorp-gov424557
# author: Lulling (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 547
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Till vårt utskott för sysselsättning och socialfrågor, och i mindre utsträckning till vår mycket engagerade föredragande Fatuzzo, som utsänts till detta parlament från det italienska pensionspartiet, vill jag säga: Mindre hade varit mer!
Men detta är bland annat de mer än 200 ändringsförslagen skuld till, som vår föredragande tvingades reda ut och som slutligen ledde till denna bandmaskliknande resolution, som tyvärr innehåller åtskilliga motsägelser och upprepningar.
Icke desto mindre är detta betänkande viktigt, eftersom vi ju i den europeiska dialogen inte vill avstå från att agera när det gäller trygga och stabila pensioner, inte minst på grund av de effekter som ohållbara pensionssystem kan ha på eurons värde, och inte bara på pensionärernas levnadsstandard.
När euron är svag, så lider vi alla av det.
Av tidsskäl måste jag här tyvärr inskränka mig till några grundläggande principer, nämligen: Även om beslutsfattarna på nationell nivå förblir ansvariga för pensionssystemen, så är det ändå EU: s uppgift att uppmana dem att i tid inleda reformerna - som delvis borde genomförts för länge sedan - för att säkra den långsiktiga tryggheten i systemen, så att de kan garantera rimliga och säkra pensioner.
Därför kan man också välkomna kommissionens ansträngningar att genom ett fördjupat samarbete mellan medlemsstaterna följa och främja denna reformprocess på grundval av en öppen samordningsmetod.
Vi kan godkänna de tre huvuddragen för trygga och stabila pensioner, så som de bekräftades i Göteborg.
Därför kan vi förvänta oss att medlemsstaterna bidrar till ett samförstånd, som kan främja lösandet av deras gemensamma problem.
Vi vet att man i vissa medlemsstater inleder reformer av pensionssystemen på ett alltför tveksamt sätt, eftersom man ryggar tillbaka för politiskt impopulära beslut.
Vi hoppas därför att den icke bindande metoden med öppen samordning kan bidra till att man fastställer gemensamma mål och snabbt omsätter dem i nationell politik.
Som kvinna - jag är nog tyvärr nu den äldsta kvinnan här i kammaren, efter att 1965 ha varit den ojämförligt yngsta ledamoten - välkomnar jag naturligtvis uppmaningen i kommissionens meddelande om att granska pensionssystemen i syfte att modernisera dem, varvid man bör i första hand bör undanröja befintlig könsdiskriminering i alla tre pelarna.
På grund av direktiven från 70-talet som rör lika behandling av män och kvinnor borde detta för övrigt ha skett för länge sedan.
Naturligtvis måste medlemsstaterna se till att kvinnor, men även hemmamän, som av familjeskäl inte är representerade på arbetsmarknaden, liksom medhjälpande äkta makar i familjeföretag, får möjlighet att bygga upp individuella pensionsanspråk.
Jag vill särskilt hänvisa till de medhjälpande äkta makarna.
Där finns det ett betänkande av mig från år 1995, som kommissionen fortfarande inte har reagerat på.
Herr talman!
Om ni vill tillåta mig som äldsta kvinna att säga ännu en sak, nämligen till dem som i dag har värjt sig mot att man med tanke på vår förväntade längre medellivslängd naturligtvis också frivilligt borde kunna arbeta längre.
Till detta vill jag säga: Ni borde kanske ta mig som exempel på att arbete och engagemang är ett utmärkt medel mot åldrande i förtid.
