# ID: svediakorp-gov424550
# author: Koukiadis (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 355
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Jag tror att det i dag är en stor dag för kollegan Fatuzzo som pensionärernas främsta företrädare.
Huvudsyftet med dagens betänkande är i själva verket att undersöka de sätt på vilka vi kan stödja de nationella pensionssystemen med utgångspunkt i tre grundläggande mål: att trygga deras förmåga att uppfylla de fastställda sociala målen, att se till att de är ekonomiskt livskraftiga på lång sikt och att de svarar mot samhällets föränderliga behov.
För att tala klarspråk strävar man alltså efter att anpassa systemen, men inte för att minska skyddets omfattning eller sänka kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls.
Vår politiska grupps uppfattning är följaktligen att de statliga kollektiva pensionssystemen alltjämt är att föredra framför de rent privata systemen och att de alltjämt utgör en av pelarna i fördelningspolitiken.
Det är därför nödvändigt att det även fortsättningsvis är samhället som svarar för finansieringen.
Jag anser således att de ändringsförslag som lagts fram av det liberala partiet undergräver denna bas och rubbar den balans som uppnåtts i utskottet för sysselsättning och socialfrågor.
Genom att föreslå att endast sjukvården och det sociala skyddet skall finansieras genom statsbudgeten, medan arbetstagarnas pensioner skall säkras endast genom arbetstagarnas och arbetsgivarnas inbetalningar, kullkastar man i själva verket varje solidaritetssträvan.
Dessutom innebär uppmaningen till medlemsstaterna att i sina strategier ta hänsyn till de positiva följderna av en minskning av pensionsinbetalningarnas börda på arbetskostnaden liksom av en ökning av de procentuella inbetalningarna till de kompletterande pensionsfonderna i praktiken att hela pensionsbördan läggs över på arbetstagarna.
Målet för reformen måste tvärtom vara att utvidga gruppen avgiftsbetalare och att öka användningen av alternativa finansieringsformer.
Dessutom är det förslag som syftar till att ge reformen demokratisk legitimitet genom att tillförsäkra Europaparlamentet en aktivare roll med uppgift att yttra sig om de nationella strategirapporterna och om valet av framstegsindikatorer, men även genom att utvidga den sociala dialogen med deltagande av företrädare för pensionärer, icke-statliga organisationer och kvinnoorganisationer, en grundförutsättning för att reformprojektet skall lyckas.
Jag anser därför att ändringsförslag 17 bör dras tillbaka.
