# ID: svediakorp-gov424549
# author: Hermange (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 503
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle i min tur vilja tacka Fatuzzo för hans betänkande vilket som vanligt lagts fram med mycket glöd och är en del av den demografiska situationen, vilket just betonades av Förenta nationernas generalsekreterare vid den andra världsförsamling om äldrefrågor som just nu hålls i Madrid.
Han erinrade vid detta tillfälle om att år 2040 kommer de som är över sextio år att vara fler än de som är under femton år i världen.
Framtidsutsikterna för den demografiska utvecklingen i Europa är ännu mer signifikativa eftersom 40 procent av den europeiska befolkningen kommer att vara 65 år eller äldre år 2025, enligt Eurostat.
Det är alltså framför allt konsekvenserna för balansen i pensionssystemen, befolkningens åldrande - vilket för övrigt är ett bevis på obestridliga framsteg inom hälsovården och på det sociala området - som är oroande, eftersom den nuvarande proportionen med fyra arbetstagare för en pensionär bara kommer att vara två arbetstagare för en pensionär år 2030.
Det är anledningen till att det meddelande som lagts fram av kommissionen, och som syftar till att garantera trygga och stabila pensioner genom ett integrerat förhållningssätt till stöd för nationella strategier, där systemen - särskilt de offentliga - faller under nationell befogenhet, förefaller oss särskilt välkommet i den europeiska debatten.
Det bör noteras att ett stort antal länder inom Europeiska unionen börjat vidta modiga åtgärder för att bevara sina pensionssystem.
Det är inte fallet med den franska regeringen, som inte genomfört nödvändiga och brådskande reformer, och den inhemska debatt vi ställs inför i Frankrike är för övrigt ett bevis på detta.
Det jag här skulle vilja framföra - bland annat genom att hänvisa till Fatuzzos betänkande - är att även om medlemsstaterna också fortsättningsvis skall organisera och finansiera de offentliga pensionerna, kan den öppna metod för samordning som föreslogs vid Europeiska rådet i Göteborg ändå uppmuntra till nationella reformer och berika dem med utländska erfarenheter.
I det hänseendet, fru kommissionär, väntar vi otåligt på presentationen av de första nationella planerna i höst, samtidigt som vi på nytt insisterar på att Europaparlamentet i större utsträckning skall tas med i förfarandet.
I detta sammanhang gläds jag dessutom, till skillnad från andra, åt att man vid Europeiska rådet i Barcelona den 15 och 16 mars 2002 åtog sig att dels intensifiera ansträngningarna avsedda att erbjuda äldre arbetstagare större möjligheter att finnas kvar på arbetsmarknaden, exempelvis genom flexibla lösningar för successiv pension och genom att garantera verklig tillgång till utbildning och livslångt lärande, dels före år 2010 successivt höja den effektiva genomsnittsåldern när yrkesverksamheten upphör inom Europeiska unionen med ca 5 år.
Jag tycker det är lämpligt att i den nuvarande situationen kunna erbjuda ett synsätt med fritt val, inriktat på individuella vägar för de anställda och deras olika livssituation, som den plötsliga pensionen plötsligt sätter stopp för, vilket kan leda till ett enormt mänskligt slöseri.
