# ID: svediakorp-gov424547
# author: Ainardi (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 446
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Debatten om utvecklingen av pensionssystemen har som bakgrund den nya demografiska situationen i Europa, en verklig utmaning som uppstår genom den kontinuerliga ökningen av antalet personer som uppnår pensionsåldern, en ökning som är förbunden med att livslängden ökar.
I detta sammanhang är det för att respektera stabilitetspakten och för att bekämpa de offentliga underskotten som kommissionen och rådet ofta tryckt på denna reform av pensionssystemet.
Även om den nationella behörigheten när det gäller pensioner inte ifrågasätts är det den öppna metoden med samordning, ett synsätt som ingår i de nationella strategierna, som syftar till att garantera trygga och stabila pensioner som föreslås och som varit föremål för Fatuzzos betänkande.
Hela frågan handlar om innebörden av ett sådant samarbete, på vilket sätt skall man uppnå målsättningen med trygga och stabila pensioner?
Frågor som vid vilken ålder man har rätt till pension, garanti för rättigheterna och ersättningen, kort sagt pensionsvillkoren, är desto mer känsliga som de uppkommer i slutet av ett helt yrkes- och människoliv och skall garantera en positiv och solidarisk förbindelse mellan generationerna.
Det är bra att man i Fatuzzos betänkande erkänner att debatten om pensionerna inte skall begränsas till problemen med finansiering utan att vi måste garantera rättigheterna.
Det är också bra att man föreslår att man skall förstärka den öppna metoden för samordning via en demokratisk vilja, genom att ta med icke-statliga organisationer, arbetsmarknadens parter, kandidatländer och Europaparlamentet för att fastställa indikatorer och uppföljningssystem för att bedöma reformer och modernisera.
Men i betänkandet stöds ändå kommissionens stora linjer för ett universellt pensionssystem, även om man behärskar sig genom att kräva att kollektiva kapitaliseringssystem för pensioner skall ha företräde före individuella finansieringsarrangemang.
Jag vet inte om det innebär någon förklaring till Van Lanckers fråga, men i sakfrågan följer betänkandet kommissionens strävan i riktning mot att förstärka de särskilda reservpensionsfonderna och inte röra de offentliga utgifterna, inom ramen för respekten för stabilitetspakten.
Vi kommer alla ihåg Europeiska rådet i Barcelona som tog upp målsättningen att höja pensionsåldern med fem år i unionens länder senast år 2010.
Naturligtvis ställs frågan om finansiering.
Man kan inte planera för att utveckla systemet genom fördelning i den nya demografiska situationen utan att öka medlen.
Det skulle vara oansvarigt.
Nya resurser behövs alltså.
Enligt vår uppfattning borde två riktningar väljas: ansträngningen att utveckla och konkretisera när det gäller sysselsättningen, kvalitetssysselsättning för nya avgiftsbetalare, och samtidigt skulle finansiella inkomster tas i anspråk på samma sätt som lönerna, vilket är föremål för ett ändringsförslag från min grupp.
