# ID: svediakorp-gov424502
# author: Van Orden (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 350
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Den brittiska konservativa delegationen röstade emot Brokbetänkandet om den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, av följande skäl.
Delegationen betraktar den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken som en i grunden felaktig idé, driven av en splittrande och missriktad önskan om att ge Europeiska unionen en oberoende militär förmåga, som en aspekt av dess politiska strävan att skapa en europeisk stat.
Nato bör vara den främsta militära säkerhetsorganisationen, inte bara för kollektivt försvar, utan också för fullständiga militära operationer som gensvar på krissituationer.
Det är bara på detta sätt som de transatlantiska säkerhetsbanden kan garanteras på ett lämpligt sätt.
I Washington 1999 och vid senare tillfällen slöt man avtal om lämpliga arrangemang för utvecklingen av en europeisk säkerhets- och försvarsidentitet, inom ramen för Nato.
Dessa gör det möjligt för alla Europas allierade att göra ett sammanhållet och effektivt bidrag till alliansen, och själva handla på ett sätt som man har avtalat och som krävs.
Den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken är en allvarlig avvikelse från denna idé.
Det finns dessutom ingenting som visar på någon form av allvarligt menad beslutsamhet från EU-medlemsstaternas sida, när det gäller att öka försvarsutgifterna eller sin militära styrka på något betydande sätt.
Vi anser inte att uppfyllandet av kraven i samband med den europeiska snabbinsatsstyrkan bör vara en? absolut prioritet? inom ramen för den militära upphandlingen.
Prioriteringen bör i stället vara att maximera våra egna styrkors operativa effektivitet, med tanke på alla de hot vi nu konfronteras med.
Militär upphandling och försvarsbudgetar är i allt väsentligt någonting som medlemsstaterna skall syssla med, och detta skall inte bli ett ansvar för gemenskapen.
Utvecklingen av den europeiska försvarsindustrin bör inte motiveras av en önskan om att? konkurrera med industrin i Förenta staterna?, utan av behovet av att ge våra väpnade styrkor bästa möjliga utrustning och uppfylla nationella säkerhets- och industriella krav.
Detta kan innebära partnerskap med företag från Förenta staterna, såväl som med företag från Europa och andra håll.
