# ID: svediakorp-gov424498
# author: Hannan (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 375
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag talar i egenskap av sekreterare i gruppen SOS Demokrati, för att förklara vår motvilja mot de två försvarsresolutionerna som kammaren precis har röstat om.
Det finns en mängd olika åsikter i kammaren om kontinentens militära behov.
En sak som emellertid inte borde vara kontroversiell, är att Europas försvar först och främst bör styras av strategiska överväganden i stället för politiska.
Trots detta är det motsatsen som föreslås i dessa resolutioner.
Den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, och särskilt snabbinsatsstyrkan, ökar inte Europas försvarsförmåga med en enda soldat eller en enda kula.
Allt den gör är att överföra ledningen för verksamheten från Nato i de berörda ländernas huvudstäder, till EU: s nya militärpolitiska strukturer.
I bästa fall blir detta en meningslös och dyr dubbleringsövning, i värsta fall blir Europa svagare genom att man kapar banden till den enda Natopartner som kan tillhandahålla och har en förmåga att skapa luftbroar och broar till sjöss, och som kan tillhandahålla avancerade kommunikationssatelliter och träffsäkra missiler.
Gång på gång har de europeiska försvarsministrarna, även de brittiska, varit beredda att nonchalera råden från sina egna generaler, och i stället gå vidare med gemensamma europeiska projekt.
Det bästa exemplet på detta tänkesätt är kanske Eurofightern, ett flygplan som blivit funktionsdugligt flera år för sent, som kostat miljarder euro mer än beräknat, och som i praktiken redan är föråldrat.
Under en tidsperiod då vi i allt högre grad måste agera utanför vårt närområde, behöver vi väl, trots allt, ett flygplan som kan starta och landa från dåligt underhållna lokala flygfält, med låga tekniska krav när det gäller reservdelar, med egenskaper som gör att den kan tankas under färd, och med en förmåga att länge kunna flyga med låg fart.
Det vi får i stället är ett plan som under början av 1980-talet var tänkt att skydda Centraleuropas luftrum mot ett massangrepp av ryska MiG-plan.
Dessa två resolutioner har ingenting att göra med att göra Europa säkrare, men däremot mycket att göra med att göra det mer integrerat, som ett mål i sig.
Detta är skälet till vårt motstånd.
