# ID: svediakorp-gov424443
# author: Nielson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,275
# sentences: 59
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag vill först och främst gratulera Esteve till hans utmärkta betänkande, som så många andra har gjort under denna diskussion.
Det visar tydligt vilken betydelse parlamentet tillmäter Medelhavsområdet.
Jag noterade Swobodas anmärkning om att han är den enda som inte kommer från Medelhavsområdet som deltar i diskussionen - det finns förvisso fler än en, men man kan se det som en av detta parlaments styrkor att vi har ett sådant engagemang för och identifiering med en fråga som denna.
Låt mig bara från första början upprepa, om det behövs, Medelhavets strategiska betydelse för EU.
När vi nu befinner oss i början av nästa utvidgning och med tanke på den politiska situation som håller på att utvecklas, är detta sannare är någonsin.
Efter en noggrann läsning måste jag erkänna att jag är nöjd över det konvergenta förhållningssättet mellan detta betänkande och kommissionens meddelande.
Vi behöver göra mer, men kommissionen och parlamentet har nått ett brett samförstånd om hur vi uppfattar våra politiska, ekonomiska och sociala förbindelser med våra grannar i söder.
Trots de allvarliga politiska bakslagen i regionen - där den rådande dramatiska situationen i Mellanöstern är ett av dem - och en viss skepsis i slutet av 1990-talet när det gällde om Barcelonaprocessen var rätt medel att utveckla partnerskapet mellan Europeiska unionen och Medelhavsområdet, har processen stått sig genom tiderna.
Vi kan inte ignorera de konsekvenser som den tragiska utvecklingen i Israel, Gaza och Västbanken får för processen.
Det är inte i dag rätt tillfälle att diskutera Europeiska unionens roll när det gäller att få ett slut på denna konflikt, men läget i rådande stund - och det fortsatta fruktansvärda våldet - betonar ytterligare behovet av att fortsätta att utveckla Barcelonaprocessen som ett medel för Europeiska unionen att göra sitt bidrag till freden, stabiliteten och välståndet i regionen.
Man kan alltid diskutera hur kraftfullt instrumentet Barcelonaprocessen egentligen är, men det är otvivelaktigt så att denna process är en del av lösningen och definitivt inte en del av problemet, så det bästa är om vi stärker den.
I allt väsentligt har vi gjort betydande framsteg sedan 1996.
Alla Europa-Medelhavspartner är nu vana vid att ha en ständig dialog och att samarbeta.
Barcelonaprocessen är den enda plats där vi kan föra en diskussion mellan 27 medlemmar och, vad som är viktigare, där våra 12 Medelhavspartner regelbundet kan träffas och diskutera.
Under de rådande förhållandena, är detta en meningsfull indikation på processens återhämtningsförmåga.
Vi har också gjort betydande framsteg när det gäller att införa ett frihandelsområde.
De flesta associeringsavtalen är redan ratificerade, undertecknade eller inledda.
Inomregionala avtal, som t.ex.
Agadirprocessen, håller på att förhandlas.
Trots att handelsförbindelserna mellan Europeiska unionen och Medelhavsområdet ständigt utvecklas i nord-sydlig riktning, håller sig handeln mellan de sydliga länderna fortfarande på bara 5 procent av handeln i Medelhavsområdet.
Det har förvisso skett en framgångsrik makroekonomisk stabilisering i de flesta Medelhavsländerna, men reformerna som har att göra med näringslivsklimatet fortskrider inte i tillräcklig grad.
Utmaningen för Medelhavspartnerna ligger i att frigöra sina ekonomiska krafters fulla potential, och i detta avseende har Barcelonaprocessen blivit den referensram som alla internationella biståndsgivare tar hänsyn till och följer upp.
Man har utfört ett betydande arbete inom det kulturella området.
Hundratals regionala projekt har finansierats och dessa har främjat ett intensivt nätverk för informationsutbyte.
Hur skall vi då ta oss framåt?
Hur kan vi stärka partnerskapets profil?
Kan det användas på ett bättre sätt för att säkra ett gemensamt område där det råder fred och stabilitet?
Vi måste politiskt gå vidare med och stärka vårt stöd till Barcelonaprocessen som ett instrument för främjande av förståelse och politisk dialog.
Vägen är välunderhållen, trots att det har funnits vissa hål i den.
Ett tydligt exempel på denna dialog är de högre tjänstemännens sammanträde om terrorism som hölls den 27 mars.
På samma sätt har de 27 partnerna lyckats nå långt i riktning mot ett avtal kring en uppsättning prioriterade åtgärder i en fråga som är så känslig som rättsliga och inrikes frågor.
Vi hoppas kunna uppnå ett slutligt samförstånd i Valencia.
Kommissionen kommer att starta årets regionala program om rättsligt samarbete, kampen mot terrorism och organiserad brottslighet, och migration, grundat på dessa prioriteringar.
Denna framgång utgör en milstolpe för partnerskapet, och visar dess politiska förmåga och potential.
I synnerhet när det gäller migrationsfrågor, kommer flera av de punkter som parlamentet vill se (undersökning av migrationsströmmar, kontaktnät) att finnas med i det kommande regionala programmet.
På institutionell nivå krävs ytterligare initiativ för att främja? medäganderätten? i Barcelonaprocessen.
Det finns en känsla av att EU? påtvingar oss sin dagordning?, bland partnerna i de sydliga länderna, och att den måste bli mindre betungande.
I detta sammanhang är ert förslag om att starta en parlamentarisk EU-Medelhavsförsamling mer än välkommen.
På det ekonomiska planet är tecknen uppmuntrande.
Man har nästan slutfört själva kärnan i associeringsavtalen; handelsintegrationen mellan de sydliga länderna fortskrider, särskilt inom ramen för Agadirprocessen - även om det inte går så snabbt som vi önskar.
Medaprogrammet har förbättrat sitt resultat på ett dramatiskt sätt - med tanke på när det startades, kan man emellertid säga att förbättringarna måste komma - men det genomförs trots allt med en betalningsgrad för anslagen på 53 procent under 2001, i jämförelse med bara 26 procent för perioden 1995-1999.
Vi håller på att komma i fatt.
Den ekonomiska situationen i regionen är dock fortfarande osäker, och kräver kompletterande åtgärder från alla håll.
Det gläder mig att parlamentet stöder våra förslag att gå vidare med denna process, särskilt inom områden som investeringar, miljö, transporter, infrastruktur och energi.
Som ni vet fick inte idén att starta en Europa-Medelhavsbank medlemsstaternas helhjärtade stöd vid Europeiska rådet i Barcelona.
Europeiska investeringsbanken kommer emellertid att ge ett nytt lån, och man kommer att inrätta ett EIB-representationskontor i regionen.
Till sist: Partnerskapets sociala och mänskliga aspekter visar i dag, mer än någonsin, sin relevans, genom att bygga broar över Medelhavet och främja en bättre förståelse för partnernas kulturer och samhällen.
Jag noterade att denna aspekt betonades i många inlägg i dagens debatt.
Barcelonaprocessen möjliggör ett unikt och strukturerat nätverk, som möjliggör denna sociala och kulturella dialog på regional nivå - inte bara i riktningen Nord till Syd, utan också mellan Syd och Syd och förvisso Syd och Nord.
Europeiska kommissionen har lagt fram en ny grupp förslag.
Det gläder mig att de mottas på ett mycket positivt sätt av parlamentet, i synnerhet Euromed-fonden och universitetssamarbetet (Tempusprogrammet).
När det gäller startandet av en ny Euromedfond, är kommissionen övertygad om att detta kommer att bidra till en förstärkning av partnerskapet.
Vissa medlemsstater verkar emellertid inte vara lika övertygade som vi är.
Det kommer att krävas en viss politisk övertalning under de kommande veckorna.
Kommissionen har också föreslagit att Tempus-programmet om universitetssamarbete skall utvidgas till att omfatta Medelhavsområdet.
Godkännande av denna utvidgning kommer att ges vid rådets möte (utbildning) den 30 maj.
Dessutom kommer alla befintliga program på detta område (inriktade på kulturarv, audiovisuella frågor och ungdomsfrågor) att följas upp under den närmaste framtiden.
