# ID: svediakorp-gov424441
# author: Baltas (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 375
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Den 22-23 april kommer den femte konferensen mellan ministrarna i Europa och Medelhavsområdet att äga rum i Valencia, vid vilken man kommer att anta en handlingsplan med förslag och åtgärder som syftar till att främja samarbetet EU-Medelhavsområdet.
Det är en lycklig omständighet att kollegan Esteves betänkande läggs fram just vid den allra lägligaste tidpunkten, det vill säga strax före ministerkonferensen, eftersom det ger uttryck för Europaparlamentets ståndpunkter och därigenom, genom de förslag och idéer som det innehåller, medverkar till att vi bidrar effektivare till detta samarbete, ett samarbete som inte gör framsteg och som befinner sig hopplöst långt ifrån andan och de tvingande behov som man fastställde och förpliktade sig att uppfylla i Barcelonaförklaringen av november 1995 liksom vid många efterföljande konferenser och i många efterföljande resolutioner.
Esteve stöder i sitt betänkande med rätta förbehållslöst det nya handlingsprogram som kommissionen föreslår inom ramen för Barcelonaprocessen och förbättrar och berikar det med realistiska förhållningssätt och förslag.
Kollegan Esteves betänkande brister enligt min mening på en punkt, och den punkten är tyvärr nyckeln till framgång för varje initiativ som står i samband med förhållningssättet i och förutsätter enig samverkan mellan de icke-europeiska länderna i Medelhavsområdet.
Ni förstår att jag talar om den arabisk-israeliska konflikten, herr talman, den israelisk-palestinska konflikten, som på nytt är högaktuell på ett så tragiskt och farligt sätt.
När Esteve utarbetade betänkandet hade saker och ting naturligtvis inte antagit dagens tragiska dimensioner, och för att särskilt betona det nya kulturella, ekonomiska, sociala och institutionspolitiska förhållningssättet talar föredraganden diplomatiskt om behovet av att lösa konflikten.
Trots att jag förbehållslöst stöder föredragandens nya förhållningssätt, är jag dock rädd för att om den israelisk-palestinska konflikten inte får en lösning - och denna gång en allmänt erkänd lösning, jag betonar: en allmänt erkänd lösning - kommer denna mardröm att fortsätta och ständigt hindra det önskvärda och nödvändiga samarbetet mellan Europa och Medelhavsområdet.
Europeiska unionen måste, parallellt med varje annat initiativ, handla kraftfullt och engagera sig effektivt med detta mål för ögonen.
Det rör sig i Valencia om ett gyllene tillfälle som inte får gå förlorat.
