# ID: svediakorp-gov424437
# author: García-Margallo y Marfil (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 401
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Förmodligen är det viktigaste med Valenciamötet att det kan hållas.
Det är uppenbart - som kommissionen och föredraganden säger - att man inte får förväxla Barcelonaprocessen med fredsprocessen i Mellanöstern.
Men det är riktigt att det inte finns en Barcelonaprocess utan fred i Mellanöstern.
Därför vill jag gratulera det spanska ordförandeskapet för det arbete som gjorts för att nå fred.
Barcelonaförklaringen är det kraftfullaste uttalande jag känner till om denna fråga.
Rådets ordförandes närvaro vid Arabförbundets toppmöte är en fullständig nyhet.
Uppdraget i Mellanöstern utfördes i första hand och i andra upprätthölls värdigheten.
Ingen Arafat, men inte heller Sharon.
Jag uttrycker också min tillfredsställelse över att associeringsrådet EU-Israel sammankallats, samt Madridmötet.
Det är i denna process nödvändigt att garantera säkerhet och livskraftighet i de två staterna: den palestinska och den israeliska.
När vi väl förtydligat frågan om fredsprocessen i Barcelonaprocessen anser jag att kommissionens självberöm är överdrivet.
Det är sant att något gjorts i associeringssammanhang, att Agadirprocessen inletts och att det blygsamt inletts en utvecklingsprocess, men jag tycker att dessa ansträngningar verkar fullständigt otillräckliga med tanke på vad som återstår att göra.
För att mäta avståndet mellan behov och verklighet behövs det bara en siffra.
Kommissionen säger helt riktigt att det under nästa decennium måste skapas 45 miljoner nya arbetstillfällen vid de södra stränderna i Medelhavet för att upprätthålla nuvarande arbetslöshets- och fattigdomstal.
Om detta inte görs kommer säkerheten vid våra yttre södra gränser att vara i fara på grund av den ökande fundamentalismen - som Morillon och andra talare sagt - och vår egen inre säkerhet, eftersom den illegala invandringen kommer att öka.
Därför anser jag att de punkter föredraganden, Esteve, framhäver i de olika avsnitten i betänkandet är mycket riktiga.
Jag anser också att det är absolut nödvändigt med en Europa-Medelhavsförsamling som tjänar som spjutspets, som ger dynamik och skyndar på processen, för att detta skall bli verklighet, för att gå från ord till handling.
Det brådskar.
Jag är också glad över att det är fler talare från icke-Medelhavsländer - vilket inte varit vanligt då vi talat om dessa frågor - eftersom det visar att Europeiska unionen börjar förstå att man förutom att se åt öster också måste se söderut för att säkra sin egen överlevnad.
