# ID: svediakorp-gov424429
# author: Napoletano (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 366
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr ordförande i rådet, herr kommissionär!
Jag tycker att det är bra att vi har den här debatten i dag, eftersom den sätter in gårdagens diskussion i ett mer generellt sammanhang: Mellanöstern, Medelhavet, Europa.
Jag tackar föredraganden som har låtit alla grupperna bidra till detta betänkande, som jag verkligen anser är till nytta inför mötet i Valencia, och jag tackar honom för att han har förstått att använda och sätta värde på alla de politiska gruppernas bidrag.
Jag tackar också kommissionen som har lagt fram ett verkningsfullt meddelande som innehåller nya förslag, vilket parlamentet vill förstärka och stödja genom Esteves betänkande.
Vad detta anbelangar vill jag betona tre punkter: för det första är Medelhavet i dag ett prioriterat strategiskt område för unionen.
Efter utvidgningen är det detta som är vår politiska prioritering.
Därför måste vi vara konsekventa, både när det gäller politiken och resurserna.
För det andra måste vi bryta med den här uppfattningen att partnerskapet mest handlar om en fri marknad.
Vi behöver göra detta partnerskap till en stor politisk företeelse som involverar ekonomi, sociala frågor, kultur, utbildning och parlamentariska institutioner.
Vi vill göra detta partnerskap mycket mer omfattande än hittills.
För det tredje behövs det en doktrin om mänskliga rättigheter.
Vi kan inte vackla mellan realpolitik och hot om att upphäva överenskommelserna.
Det måste finnas ett engagemang från alla institutionernas sida, särskilt från kommissionen, när det gäller att främja mänskliga rättigheter i länderna i Medelhavsområdet.
Vi - och särskilt jag - är oroliga, för ju större befogenheter kommissionen ger sina kontor i Medelhavsländerna desto mer måste den visa sig förmögen att vara effektiv och självständig nog att stå emot påtryckningarna från dessa regimer.
Annars kastar vi bort våra pengar.
Slutligen tycker jag det är viktigt att säga att vi vill stärka den institutionella dimensionen av detta partnerskap genom att ge den parlamentariska församlingen en framträdande roll och själva ta på oss detta engagemang genom att förstärka de två institutioner som kommissionen föreslår, det vill säga banken och fonden.
