# ID: svediakorp-gov424413
# author: Oostlander (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,068
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Så har ni här resolutionens fördömlige författare eller medförfattare.
Jag är naturligtvis imponerad av den entusiasm och det engagemang som kollega Dupuis uppvisar när han talar om denna fråga.
Men när det handlar om att bidra till en lösning tror jag, särskilt i en så komplicerad fråga som denna, ändå att det är viktigt att vi håller huvudet kallt även om känslorna är heta.
Herr talman!
Efter det första kriget i Tjetjenien hade dess politiker egentligen vår fulla medkänsla.
Utsikterna var i själva verket mycket goda och Tatarstan var, som min gruppledare Poettering sade, ett manande föredöme.
Tjetjenien hade kunnat utvecklas till ett Tatarstan, och hade kanske till och med kunnat bli ett Tatarstan med en mer långtgående självständighet än Tatarstan själv.
Inom rysk politik hade man förutsett att så skulle ske.
Vad blev då egentligen resultatet?
Att det mellan de två krigen om Tjetjenien inte kommit till stånd någon statsbildning.
En misslyckad stat har bildats och det är en katastrof.
Detta har vi kunnat konstatera på alla håll där situationen är densamma.
Vi har sett det i tidigare Afghanistan, vi har sett det i Somalia och där gäller det fortfarande.
Vi märker det även på andra håll i världen.
En misslyckad stat är en katastrof för alla medborgare och även för det internationella samfundet, eftersom det som kan inträffa i en sådan misslyckad stat alltid får internationella följdverkningar.
Herr talman!
Vi har alltså märkt - vilket även konstaterats av våra journalister, västerländska journalister, hur Tjetjenien urartat till en kidnapparstat, en plundrarstat, en smugglarstat som kretsar kring den olja som passerar genom landet.
Vi betraktar en katastrof.
Och då startar ett krig om vilket vi bara kan säga: en sådan situation önskar vi inte någon part, vare sig tjetjener eller ryssar.
Det startar alltså ett krig där det till och med är svårt att skilja på civila och militärer och där många civila dödas.
Kampen om Tjetjenien innehåller vissa inslag av frihetskamp, men dessa överskuggas starkt av radikalisering och en sammanblandning med kriminell verksamhet.
Vi får nu höra att de ryska trupperna och de tjetjenska rebellerna tillsammans tjänar stora summor på de oljetransporter som på illegal väg transporteras genom området.
Det är fråga om mycket cyniska företeelser och man kan inte utan vidare säga att det ena är vitt och det andra är svart.
I det här fallet är så inte fallet.
Jag måste säga att jag är glad över att jag på den tiden fick tillfälle att föra ingående samtal med kollegerna i duman, ordföranden i utskottet med ansvar för Tjetjenien, ordföranden i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik, och arméns talesman, general Manilov.
Alla tre talade mycket öppet om de bekymmer detta vållade dem.
De dolde inte något och det gav mig uppfattningen att man även i Moskva ser allvarligt på situationen utan att kunna ta sig ur den.
Detta innebär att det är desto viktigare att vi engagerar oss i frågan inom ramen för vårt partnerskap med Ryssland.
De mänskliga rättigheterna är vårt ansvar och kommer aldrig att försvinna från vår dagordning, särskilt inte när det är fråga om en så nära partner som Ryssland är för tillfället.
Detta måste vi ta till oss och därför innehåller vår resolution en hel del frågor.
Det är sannerligen enkelt och medryckande att endast ge uttryck för kritik mot Ryssland, men samtidigt har vi dessutom ett överflöd av frågor.
Vi har även vissa förslag vilka alla går ut på ett återställande av situationen, humanitär hjälp, förbättrat mottagande av flyktingar från dessa områden, möjligheter till återvändande och uppbyggnad av de sociala villkor som möjliggör ett återvändande.
Det är saker som alla inser, även politikerna i Moskva.
Under dessa samtal gick det inte att förneka att även de är mycket plågade av frågan.
Och om det fanns någon annan lösning skulle de utnyttja den.
Även de är av åsikten att krigsförbrytare inom de egna leden skall ställas inför rätta.
Svårigheten och missnöjet grundas på att för lite görs åt saken eftersom befälhavarna i fältarmén har en tendens att skydda sina soldater mot rättsskipning.
Denna hållning är förkastlig, men vi har sett samma fenomen i andra krig, även i kolonialkrigen, bland annat i de krig Nederländerna förde i Indonesien efter andra världskriget.
I många fall var det i Nederländerna först efter 20 till 30 år möjligt att tala om krigsförbrytelser som våra pojkar hade begått i Indonesien.
Jag är glad över att det åtminstone i Ryssland har gått snabbare att åstadkomma öppenhet på den punkten och det skapar förutsättningar att göra något åt saken.
Nyligen läste vi på nytt att president Putin omger sig med personer och ber dem komma med förslag om en hållbar politik för att återskapa det lugn och den säkerhet som är möjlig att åstadkomma i Tjetjenien.
Eventuellt genom en sammanslagning med Ingusjien.
Det finns från deras sida många olika planer för att se vilka möjligheter som finns att skapa en någorlunda fungerande stat.
Det är ju en fråga som angår oss alla.
Det finns 200 000 flyktingar och det är, såsom vi tidigare har hävdat, mycket viktigt att kommissionär Nielson som är ansvarig för flyktingfrågor och humanitära frågor, personligen engagerar sig i frågan.
Naturligtvis är det svårt att plädera för att han dessutom skall resa till Tjetjenien.
Vi och även jag själv har redan vid ett antal tillfällen bett ambassadören och andra ryska representanter på plats att ge oss tillträde till Tjetjenien.
Man undviker hela tiden frågan och därför stödjer jag helhjärtat de förslag, inklusive de från Europarådet, som går ut på att sätta ihop delegationer, där även ansvarskännande dumaledamöter eventuellt kan ingå, för att resa till Tjetjenien och skapa oss en bild av situationen.
Endast om vet hur situationen faktiskt ser ut och den internationella pressen, i enlighet med resolutionen, och den ryska pressen kan komma in i området, har vi en möjlighet att utarbeta välinformerade förslag som leder någon vart.
